Skidtur upp på Stora Höktanden i Älvdalen

För några år sedan kom jag över boken Tupu-Tupu-Tupu skriven av järvforskaren Peter Krott från Österrike. Boken är från 1957 och Krott höll till med sina järvar på Kronoparken, Mossiberg, i Älvdalen. Numera ingående i Älvdalens skjutfält. Krott beskrev i boken sina besök till Stora Höktanden, dit han även lotsade friluftsfolk från Stockholm. Jag blev nyfiken på platsen på gränsen till Härjedalen/Jämtlands län på 785 m.ö.h. och knallade dit sommaren 2019. Tänkte då att en skidtur upp dit med hygglig skare på vårkanten vore fint.

Vädret såg ut att bli bra igår den 11 april och jag hade kontakt med Anders Barke som har full koll på området däruppe vid Lokavallen. De skulle den 10 april köra upp virke till en ny bro över Lånån vid Lånådammen. Då fick jag ju koll på att skoterspår fanns dit jag ville åka, även upp på Höktanden.

Bilvägen upp från Jöllen var bra på morgonen efter en kall natt, lite sämre på hemvägen då varmgraderna kommit rejält. Men turen gick bra, ca 10 mil från Mora.

Jag rullade vidare uppöver och nästa stopp Sugnet för ytterligare någon bild. Mycket is kvar i Rotälven.

• 

• 

• 

• 

Färden går vidare mot Lånus och Lokavallen och plötsligt ser jag en bil och en man nere vid älven. Jag fick syn på en fors jag missat tidigare. Några bilder måste det bli i det fina vädret.

• 

• 

Jag berättade för Barke (mobiltäckning däruppe) uppe vid Höktanden om vad jag sett och då berättade Anders att Åsa Nisse var där och spelade in filmen ”Åsa Nisse flyger i luften” år 1956 och han åkte ner i fallet via badtunna till slut. Lekattsugnet kallas även eller ”Åsa Nisse – fallet”.

Dåså, några mil kvar, Lokavallen och sedan Lokavallens jaktlags fina koja Lövhållan. Som sagt så fanns skoterspår mot Lånådammen och jag hade hygglig koll på väderstrecken och enligt min TOPO GPS kom jag på rätt spår direkt. Kände igen mig när jag var framme vid dammen och bron efter 4 km, virket låg där och väntade på flitiga händer i sommar.

• 

• 

• 

• 

• 

Det blev jobbigare mot slutet, men inte så brant ändå. Den totala stigningen blev knappa 200 m enligt Polarklockan. Väl uppe blev det en välbehövlig fikapaus.

• 

• 

• 

• 

Här en bild från fikaplatsen, Norska fjäll, måste se om jag hittar namnen.

Skidbackarna i Sälen måste det här vara.

• 

• 

• 

Dags för hemfärd. En annan väg, utmed skjutfälts/kommungränsen ner mot Lånån. Jag såg ån på kartan och måste kolla med Anders om det fanns en bro över ån därnere. Orkade inte vända och ta samma tillbaka till bilen. Förresten var det bra brant neröver mot ån så jag gick med skidorna en bit. Klokare med åren kanske. Trött i benen och risk för vurpa, igen mobiltäckning och rätt långt till någon väg eller till folk.

Visst blir det bilder här och där, det är en del av drivkraften för mig med sådana här turer. Det blev ett konstverk alldeles däruppe på högsta toppen. Varglav på gammeltall mot den blå himlen. Fint.

Turen var slut och även jag. Turskidorna är inte helt lätta att ta sig fram på men säkrare och stadigare än vanliga smala plastbitar. Det är det värt. Och brådskan är inte med, även om man vill framåt förstås. Kort inspektion av jaktkojan och vidare färd mot Mora på den lite mjuka vägen. Ingen trafik i alla fall. Plötsligt dök en skoter upp i låg fart fram mot kojan. Dom vinkade och åkte vidare upp till vändplanen och bilen. En familjäre på fiske. Dom hade varit till Höktandstjärnen enligt Anders som har full koll på distriktet där uppe.

Lokavallens jaktkoja, Lövhållan.

• 

• 

Jag lägger in en kartbild över turen jag gjorde, vintertid skare eller skoterspår. Sommartid gäller annan väg.

Tack för den här gången. En tur jag inte glömmer. Ingen turistfälla direkt, just därför. Avslutar med en bild på de norska fjällen. Det var vackert västerut.