En cykeltur var planerad norröver. Lite tveksamt vart, tänkte mig först utgå från Unntorp och norrut. Nu föll valet i stället på Orsa finnmark, Myggsjö, Laxtjärn m.fl platser. Jag hade för mig att de 10 barnen från Ulvsjö 1932 vandrade till Laxtjärn för att där bli hämtade till Mora på sin fantastiska skolresa. Nu var det Tjäderåsen, men det är nästgårds till Laxtjärn. Myggsjö har jag besökt tidigare och det är så fint att jag gärna återvänder. Hoppas bilden på ödekyrkogården i Myggsjö kommer först vid delning i Facebook.
Innan jag nådde Myggsjö tog jag några bilder, vid Bergslagskojan, Lekattkölen och Myggsjövallen.
Kul att stanna och kolla in diverse saker på turen. Planen var att parkera någonstans i närheten och cykla mot Laxtjärn och besöka Harabacken på vägen upp.
Myggsjö, den fina finnmarksbyn är värd ett besök. Den ligger fint i en sluttning och där finns en gammal skola och ödekyrkogård från 1821. Där ligger även en nyare kyrkogård från modern tid. Först en beskrivning av byn. Det är så bra med dessa informationstavlor framtagna av Orsa Vildmark.
Ödekyrkogården är så ”häftig” att den kräver ett eget kapitel. Den invigdes som sagt till byns stora glädje 1821. Därföre hade det varit stora projekt att ta hand om de döda och få dem i vigd jord. Läs den intressanta historien:
Dags att dra vidare. Laxtjärn väntar. Jag tog bilen en bit utmed vägen som bär till Noppikoski. Parkerade där det var skyltat Laxtjärn. Jag måste ändå få en cykeltur på någon mil. Även om vädret kunde varit bättre. Motvind och mulet uppöver de rätt jobbiga backarna. Desto mer njutbart på hemvägen i medvinden mot solen. Ett stopp vid Harabacken, även det in finnby en gång. Nytt för mig.
Åter ner till Laxsjövägen. Strax såg jag en skylt och några gula markeringar på träden. Frivilliga krafter har markerat upp delar av den s.k. Prästvägen. Även här en bra informationsskylt med karta att studera. Tänka sig att prästerna på 1600-talet skulle gå till dessa själar i vildmarken. De skulle väl ha koll, hålla husförhör, och naturligtvis hämta in pengar till konungen.
Det blev ju stigar till slut genom åren och de märktes upp så att inte prästerna skulle gå vilse. Uppdateringen nu är ju kanon. Man kan ta en del av någon av de markerade lederna.
Laxtjärn nästa i den svala motvinden. Jag vek av från vägen till Tjäderåsen och tänkte att dit tar vi en tur senare. Jag hade Laxtjärn i huvudet just nu. Vägen upp var kuperad, mest åt ett håll, uppåt. Skogarna varierade från markberedda kalhyggen, till och med bergstoppar hade skalats av. Trodde inte det var tillåtet. Den svenska modellen med enorma kalhyggen med markberedning tilltalar mig föga. Tycker att andra modeller som används i andra länder skulle testas mer. Men det fanns även mer blandskog och delvis gammelskog. Så man får väl inte klaga för mycket.
Det var svårt att förställa sig hur det skulle se ut i Laxtjärn. Ganska nära Mora och Härjedalens kommuner, bara någon km. Det fick allt bli fikastopp där i duggregnet, som snabbt gav sig. Platsen var enslig, lindrigt sagt.
På högsta höjden vid Laxsjön låg ett fint lite ”oväntat” hus med fin vy över sjön.
Jag vill informera om att på väg in in mot befintliga gårdar är det en vägbom. Så det blir allt en promenad om ni vill se er omkring. Detsamma gäller nere vid Harabacken.
Det är ju finnmark det här vilket syns tydligt på diverse namnskyltar, några exempel:
Det dök upp ett lite speciellt träd som måste fotas.
Jag summerar turen som mycket intressant och givande. Vädret kunde bistått lite mer, men sammantaget helt godkänt. Känslan därute i ”vildmarken”, tystnaden och lugnet i kombination med naturen är det som är grejen. Själavårdande helt enkelt och tid för tankar. Några bilder till.
Här en bild på turen, ca 30 km i omväxlande terräng. Rekommenderas hur som helst. Prova något nytt!
MoraOwe 