En banklokal på ca 7 kvadratmeter. Så kunde man ha det på 50-talet. Åtminstone om man befann sig i Oxberg i Mora kommun.
Far min, Carl, var från Oxberg och hans far Oscar Andersson startade en lanthandel där, Oscarbudi. Han hade affären först i bostadshuset, men flyttade ca 1915 ut den i en vävskedsfabrik han lät bygga ca 1910. Vävskedstillverkningen tog andra vägar och lanthandeln levde vidare där ute vid den nu s.k. Vasaloppsvägen. Oscar fick förtroendet av Kopparbergs Läns Sparbank att hålla med en banklokal i affären. Det fanns ett litet kontorsutrymme där inne i affären. Max 7 kvadratmeter enligt min farbror Albin Oscarsson som senare tillsammans med hustru Mia tog över affären.
Var kommer jag in i bilden? Jo, det blev så att far min Carl fick ta hand om bankverksamheten efter sin far Oscar. Carl hade ansvaret i drygt 30 år. Öppettider, varje eller varannan lördag ett par timmar. Säkert lite flexibelt.
Som liten grabb på femtiotalet var det roligt och spännande att få åka med i Kapitänen upp till Oxberg, ett litet äventyr. Jag har många trevliga minnen från Oxberg i många sammanhang och dessa lördagsturer var roliga. Utöver bankbesöken tillbringade jag från tidiga år många sommarveckor uppe hos mormor Lovisa i Kattbock. Hon och grannen Carl Palmberg och hans hushållerska Maria Kuver i Persgard blev mina ”styvföräldrar”. Carl och Ebba hade fullt upp med sin fröhandel i Morkarlby.
Albin och Mia skötte banken de sista åren då Carl drog sig tillbaka. De ställde tydligen upp när Minuten krånglade i Mora. God service var måttot i den butiken/banken.
Jag har länge varit intresserad att titta in i den gamla affären och det lilla bankkontoret. Det öppnade sig möjligheter och jag var inte sen att ta mig en rejäl titt och även många bilder. Kusinerna Margareta och Göran Albinsson släppte in mig efter en del tjat från min sida
Det kändes i maggropen när jag skulle gå in. Jag blev så överraskad av vad fint det var där inne i affären. Albin hade nästan skapat ett lanthandelsmuseum. Butiken slog igen 1978 och Albin hade för avsikt att visa hur det såg ut i en gammal lanthandel.
Inne i Oscarsgard där Mia och Albin bodde såg jag en bild av Albin som passar in här. En bra tecknad bild på Albin Oscarsson.
Jag knallade runt inne i affären och såg många trevligheter och fina gamla varor som bevarats ur sortimentet.
Här några exempel på varor:
En av höjdpunkterna att komma till affären var att träffa farbror Albin. Han var alltid glad, pigg och snäll. Inte nog med det, han var en hejare på att fixa karamellstrutar av brunpapper. Ett bra handlag och bra med fyllning ur karamellburkarna.
Affären hette Oscarbudi efter farfar. Tidigare fanns tre lanthandlare i byn, Konsum, Fredrik Eriksson och Oscarbudi.
Albin var händig och han hade ställt fram två fordon som han tillverkat. En på Skeriol. Folkhögskolan låg Albin varmt om hjärtat. Han stortrivdes tydligen väldigt bra på den skolan.
Vi tar några fler inrednings/affärsdetaljer. Nödvändiga i en lanthandel.
Jag fastnade lite extra för dessa barnskor. Riktigt små och även mycket nötta. Skor var en lyx förr och farmor berättade när de gick till Mora på konfirmationsundervisning så fick dom inte ta på sig skorna förrän de kommit till Morkarlby. De fick inte nötas. Det kan ju rent av vara far mins skor det här som Albin hittat och lagt ut i affären, vad vet man?
Fotboll var populärt i Oxberg, man kunde även få sig ett par fotbollsskor i Oscarbudi.
Innan vi går in i banklokalen måste jag visa några fler exempel på varor i affären från förr.
Albin hade som sagt planer på att göra ett lanthandelsmuseum efter stängningen 1978. Han fixade även fram en originaldisk som han förvarat nere i gamla vävskedsfabriken. Jag måste nämna det kanske självklara som man blev mött av i en sådan här affär. Det var i princip aldrig tomt. Gubbarna, oftast gubbar, satt inne där framför disken i hörnen och ackorderade. Kunderna blev förmodligen alltid tilltalade och blev kanske lite utfrågade. Hursomhelst, en riktig samlingsplats var allt lanthandeln förr. En träffpunkt helt enkelt.
Innan vi kan gå in i banken så passerar vi ett mindre lagerutrymme med allsköns varor. Ett rejält djup på sortimentet.
Banklokalen nästa, där far min tog emot sparkunderna. Det var nog mer insättning än uttag om jag kan minnas rätt. Det kan nog bero på att jag mins barn och ungdomar med sparbössor som skulle tömmas och pengarna sattes in på bankbok. Nyckel till sparbössan fanns inte alltid så det kunde bli ett väldigt pillande med kniv eller liknande. Största festligheterna var när det var en s.k. spardag med saft, bullar och ballonger. Då höll jag mig nära farsan. Annars kunde jag nog lika gärna vara ute på byn med kusin Göran.
Direktör Kypengren från Mora på besök på kontoret och testar den vackra telefonen som var i full funktion.
Det blev mycket det här och säkert kommer jag att komplettera med information och bilder. Men dokumentationen är så viktig så intresserade tål säkert att läsa. Som sagt 1978 avslutade Mia och Albin sin affärsverksamhet i Oscarbudi. Många bybor tyckte naturligtvis det var tråkigt. Men tiden har sin gång. Affärsinnehavarna fick i alla fall en gåva och ett varmt tack från bybor vid avslutningen.
MoraOwe 