Vädret såg ut att bli bra den 11 december 2022, kallt men naturligtvis vackert då uppe på Koppången. Mycket snö i träden hade jag sett på bilder. Jag har köpt nya turskidor hos Skistart uppe i Älvdalen. Ett par Madshus, strået vassare än mina gamla, som jag tyckte saknade spann och gled dåligt. De nya hade skin och rätt bra spann och bättre belag, även stålkant.
Det såg lovande ut på vägen upp.
Det var 17-18 grader i Mora och 15 när jag kom upp till Koppången. En bil på plats. Inte så många som är däruppe vid den här tiden på året. Mest draghundar med sina spann. Draghundsfolket sladdar sina banor så fort det är möjligt. Det är dessa ”spår” man får hålla sig till i huvudsak, förutom lite friåkning. Ibland spåras ”Kommunspåret” med spårkälke upp till Blomtäkt via Tunturikojan. En fin led vi brukar ta med besök i Flickeråsen på hemvägen.
Nu fick det bli Prins Gabriels skidled till att börja med. Den var skoterkörd sedan några dagar. Kanske 1 dm nysnö i skoterspåret.
En stor del av nöjet däruppe är att ta bilder. Upp och ner med mobilen. Bra märke som ger bra bilder. Kallt om högerhanden bara.
Tyst, stilla, vackert och njutbart. Jag trivs bäst i den här miljön. Inget jäkt – inget slit.
Det är så fint med de snöklädda träden. Skulpturer i olika former. Solen börjar värma lite, med betoning på lite.
Ytterligare några bilder innan jag kom till den nya slogboden intill spåret som går rakt upp från parkeringen till Blomtäkt.
Lederna är markerade och man åker inte fel. Det äfinns nya informationsskyltar och markeringar. Nytt för i år var ”varning” för hundspannen när man korsar deras sladdade leder. Mycket bra, då de har förtur där de kommer ofta i bra fart. Jag passerade Blomtäktsspåret och skulle se om jag hittade något spår till Tunturi. Vackra ledskyltar på vägen.
Spåren upp till Tunturikojan var okörda där jag tänkt ta mig fram. Jag tog ett spår åter till Blomtäktsvägen och följe det upp till Blomtäkt. Lite varm saft i stugan skulle det bli. Inte så lång bit upp och rätt som det var såg jag fäbodstugorna.
Alldeles före husen kom det en stor fågel seglandes ovanför och nära mig. Förmodligen en uggla av något slag. Väldigt stor tyckte jag. Den höll nog till däruppe, såg den även på nervägen i spåret bredvid. Helt tyst seglandes. Jag tog av mig skidorna och knallade lite utmed draghundsleden åt Tunturihållet. Ville ta några bilder mot Blomtäkt från det hållet. Rätt vad det var hörde jag lite låga skrik. Jag vände mig om och där kom ett hundspann i hygglig fart. Jag hann undan men kände mig lite dum som inte observerat dem tidigare. De har förtur och drumliga fotografer ska hålla sig undan. Det gick bra, men ett tips är att vända sig om då och då när man åker eller går i ”hundspannsriktningen”. Dom dyker upp rätt snabbt och ofta ljudisolerat. När man möter dem är det lättare att hålla koll. Men flytta på er!
Det blev lite improvisation neröver mot bilen. Jag mötte några åkare faktiskt. Äldre herrar, yngre tjejer och ett par som tagit sig ut i kylan. Alla såg ut att trivas. Jag ser framför mig att den här typen av skidåkning kommer alltmer. Den blandas mer med träning och högre farter i andra spår. Njutningen och upplevelsen värderas alltmer.
Dagsturen närmar sig sitt slut, ingen långtur precis, men vacker och skön. Solnedgång redan och en av de bättre bilderna dök upp.
Premiärturen var avklarad och jag var helnöjd med både den och de nya skidorna. Dom ska allt få visa vad dom går för. Det här var bara början.
Tack för denna gån, återkommer/Owe
MoraOwe 