MoraOwe

En ny fördjupad översiktsplan för Mora tätort är på gång att antagas. Samråd har skett under våren 2017 och många synpunkter kom in. Nu är planen utställd igen mellan 7 juni och 31 augusti 2021. Se information om planen här: https://morakommun.se/bygga-bo-och-miljo/samhallsplanering/pagaende-planering/fordjupad-oversiktsplan-for-mora-tatort.html

Planen finns att ladda ner på stadsbyggnadsförvaltningens webbplats.

Planförslaget finns även på biblioteket som låneexemplar. Inkomna yttranden, senast 2021-08-31, ska sammanställas och därefter ska planen antages av kommunfullmäktige.

En översiktsplan är en politisk viljeinriktning om kommunens utveckling och en vägledning i frågor som rör användningen av mark och vatten. Översiktsplanen är inte juridiskt bindande, men den är styrande för hur allmänna intressen ska beaktas av såväl kommunens som andra myndigheter. En Centrumsutvecklingsplan antogs 2013 och fungerar som program för den fördjupade översiktsplanen.

Nu har jag tänkt mig att ge ett yttrande i form av den här bloggen. Jag ska inte fördjupa mig inom alla områden, däremot tänker jag trycka på det jag tycker är bra och viktigt i planförslaget samt ge vissa egna förslag. Det blir att ta fram en del s.k. ”käpphästar” jag har och har haft under lång tid. Om kommunen godkänner detta sätt att yttra sig på återstår att se.

Ni ska veta att planförslaget är väldigt omfattande. Det är till viss del en bra historie- och faktabok om Mora. Jag vill nämna att planen är baserad på visionen för Regionstad Mora. Regionstad Mora – för ett aktivt liv. ”Mora är år 2022 en levande stad med en tydlig profil och positiv utvecklingstrend. Staden är i takt med tiden och erbjuder möjligheter för människor att trivas, utvecklas och framförallt leva ett aktivt liv.”

Jag har jobbat med dessa frågor på kommunen och var väldigt medskyldig till begreppet ett Aktivt Liv, då inte bra idrott/motion och liknande, utan aktivt inom alla möjliga områden. Begreppet Regionstad Mora däremot är jag inte särskilt tillfreds med. Våra grannkommuner var det inte heller när begreppet kom till. Där tycker jag man tagit ”vatten över huvudet”. Det finns bättre sätt att föra fram sin kommun som en tilltalande ort. Förresten är Mora ingen stad och har aldrig varit.

Nu till själva planförslaget. Jag bläddrar mig fram i det mustiga innehållet och stannar till där jag vill tycka till. Men jag tar mig friheten att börja med ett för mig så viktigt område Grönstruktur (sid. 88), parker, lekplatser, stråk längs stränderna, landskapsbilden, natur/leder m.m.

En av mina käpphästar ”genom tiderna” har varit kajen- och Saxnäsområdet. Här har vi en enorm förbättringspotential. Kommuner är gröna av avund på det läge delar av Mora centrum har nere vid Saxviken. Tyvärr är det någonting som gör att det inte utvecklas nämnvärt under senare år. Jag tog några bilder nyligen, som ni ser är det avsaknad av bord, soffbord, soffor m.m. för oss Morabor och besökare att njuta vid. Det finns några fasta soffor mellan ångbåtskajen bort mot båtplatserna. I övrigt tomt vid lekplatsen, i området kring Hästen, mot Saxnäs och hela Saxnäsområdet. I och för sig har delar bort mot bostadshusen sanerats nyligen, men det var lika gapande tomt tidigare.

Österut mot Wasastugan.

• 

• 

• 

• 

Västerut mot Saxnäsområdet.

• 

• 

• 

• 

I sammanhanget måste Tingshusparken nämnas som står under omvandling. Vi ser fram mot ett fint återställande runt Zornstatyn och hela parken där grönytorna blivit allt mindre till fördel för asfalt och parkeringar.

En annan käpphäst är området kring Vasastatyn som verkligen stått under omdaning. Här har förhållandena försämrats under lång tid, nu ska genomfarten dras fram här och vi får hoppas att denna plan och annat ger tillbaka något av värdigheten kring statyn. Ett par äldre bilder från Vasastatyn och Strandgatan jämfört med en ny:

• 

• 

• 

I planförslaget sägs det bl.a. att Parkerna ska inbjuda till vistelse och ge en tilltalande bild av Mora, det ska finnas ett sammanhängande grönstråk längs stränderna och Mora ska ha ett gott utbud av grönområden för rekreation och lek. Allt detta tycker jag är väldigt viktigt för turistorten Mora.

Nu har jag avhandlat ett viktigt område och går åter till början av planförslaget och gör ”tillslag” på för mig viktiga och närliggande områden. Något foto kan det bli. Jag använder fetstil på för mig viktiga förslag och områden.

Kulturlandskapet

Åter till sidan 41 där Kulturlandskapet behandlas. Mora tätorts landskapsbild utgörs i grunden av äldre byar, exempelvis Morkarlby, Utmeland, Öna, Östnor och Noret m.fl. som vuxit samman och tillsammans bildat en tätort.

Byarna utgjordes av många gårdar som i sin tur bestod av olika byggnader med olika funktioner. Genom byn slingrades den trånga bygatan. Orten Mora är vackert belägen intill Siljans strand och omgiven av jordbruksmark som avlöses av skogsmark och blånande berg. Läget är en stor tillgång och den tilltalande landskapsbilden ska tas tillvara.

Här några områden som särskilt understryks av mig:

• Viktiga utblickar ska värnas, t.ex från Noret ner mot Saxviken och kyrktornet.
• Infarterna ska ha en tilltalande utformning, det första man möts av är viktigt. Både på lite avstånd och närmare Mora. Jag skulle sett det väldigt tilltalande med en fin park i entrén på Vasagatan vid Strandenområdet. Några hus gärna längre in mot älven. Sikten mot Kyrkan skulle tidigt uppnås. Mer tilltalande än ett antal husväggar, kanske t.o.m. baksidor av husen. Likaså från Malungshållet är det viktigt med tilltalande vyer. Saxviken och kyrktornet.
• Kopplingen mellan tätorten och vattnet behöver stärkas. Det ska vara enkelt att ta sig från centrum ner till Siljan. Därför behövs bättre och naturliga kopplingar ner mot Kajenområdet. Varför inte en bro över Strandgatan ner mot vattnet, från Köpmannagatan.
• Eftersom planen lyfter fram dessa frågor som viktiga så är det beklagligt i högsta grad att Trafikverket utan bygglov uppfört höga gröna staket utmed järnvägen, ibland i fyrdubbla ”led”. De ligger väldigt illa till för trafiken som ibland är lägre än staketen. Detta måste ses över, då skyddet inte står i relation till faran, tycker jag. Lägre staket, annan färg, ta bort vissa delar. I dagens läge t.ex. röjs det inte innanför staketet och höga buskar, utöver staketet, skymmer den utsikt man värnar om i planförslaget.

Här en bild från planförslaget som visar de viktiga siktområdena vid Saxviken.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Jag fortsätter med Naturen och vattnet, sid. 46 där jag har en del saker att understryka i förslaget.

Saxviken. I Saxviken finns ett antal låglänta öar. 1988 började kommunen köpa in marken där för att bilda ett naturreservat. På sikt kan de utvecklas för friluftslivet. Det finns sedan 2008 en vandringsled därute på ca 3 km. Nyligen nymärkt och nyröjd. Stor potential för framtiden. I planen föreslås utnyttjande av öarna som friluftsområde med promenadstråk.

• 

• 

• 

• 

Hemulån Utmed Hemulån in mot centrala Mora går många leder, framförallt Vasaloppsleden med cykel, vandring, löpning och skidor. Som besökare som tar en tur utmed ån blir man besviken på skötseln av området. Det är så igenväxt att ån knappt syns. Även om Vasaloppsarenan är naturreservat borde det gå att hålla mer rent och få en kanonmiljö utmed ån. Viktigt för Morabor som för besökare. Jag jobbar med friluftsportalen Mora Outdoor och många påpekar brister utmed Hemulån. Några bilder, även om det är naturreservat måste man väl kunna ”hålla rent” och skapa tydliga ”gluggar” ner mot ån..

• 

• 

• 

Kulturmiljöer, sidan 56

Mora har en bebyggelse med höga kulturhistoriska värden som ger en känsla av sammanhang och historisk anknytning och de är ofta de mest attraktiva boendemiljöerna.

Rapporten Kulturmiljöer i Mora kommun behöver uppdateras så fort som möjligt. Det är på gång men bör skyndas på. En ny rapport är viktig då dagens är sedan 1991 och har utelämnat stora delar av Mora tätort m.m. Rapporten är framtagen av Mora kommun och Dalarnas Museum. Den kulturhistoriska bebyggelsen ska identifieras och värderas och ge en tydlig beskrivning av dessa värden utgörs av. Rapporten ska utgår från en inventering med tillhörande ställningstagande till byggnaderna. Det är inte viktigt bara hur det ser ut det som byggs, minst lika viktigt kan ibland vara vad man river och tar bort för all framtid. Se nedan.

Timmerhuskulturen i Siljansbygden är unik och måste värnas. Dettas gäller naturligtvis inte bara inom tätorten utan i synnerhet i byar och fäbodar.

Vissa byggnader, bebyggelseområden och platser är särskilt värdefulla ut kulturhistorisk synpunkt och måste värnas enlig planförslaget. I planen presenteras de områden som ses särskilt värdefulla enligt Plan- och bygglagen 8 kap 13 §. Dessa områden får inte förvanskas. Detaljplaneer behöver ses över med särskilt med avseende på kulturmiljövärden.

Bebyggelse och arkitektur, sidan 66-67

Mora är präglat av bebyggelse från många tidsepoker, allt från medeltid och framåt. När Mora fortsätter utvecklas behöver nya byggnader och anläggningar anpassas till landskapsbilden och småstadskaraktären. Det är sedan naturligtvis minst lika viktigt att kulturhistoriskt viktiga byggnader inte rivs. De tillför så mycket i ett modernt samhälle. Det måste finnas ”årsringar” i form av byggnader som påminner om vår historia. Det ger en levande och trivsam ort för Moraborna och besökarna. På senare år har det funnits tendenser till att riva kulturhistoriskt viktiga byggnader och det ”mumlas” fortfarande om dylika rivningar.

Bymiljöerna behöver stärkas

Bymiljöerna som finns kvar tätorten är väldigt viktiga för Moras identitet och varumärke. Bygator av gammal karaktär måste skyddas från ”fel” byggnationer i dess närhet. Ny- och ombyggnationer måste passa in i befintlig miljö, väldigt viktigt för Mora som sagt. Mora behöver en övergripande strategi för arkitektfrågor, saknas idag. En arkitekturpolicy bör tas fram enligt planförslaget.

Träbyggnadsstrategin antagen 2011 behöver uppdateras för att bli mer genomförandeinriktad som det sägs i planförslaget.

Bostäder, sidan 73.

SCB:s befolkningsprognos säger att vi 2035 blir 20 955 personer i kommunen år 2035. Vid årskiftet 2019/2020 var vi 20 470 personer. Kommunen planerar för 22 000 invånare år 2030. Man ska möte en tänkt befolkningsökning med attraktiva bostäder i olika former. Hur det än blir med antalet invånare så blir medelåldern allt högre och allt färre i arbetsför ålder. Det betyder att behov av arbetskraft ökar.

Planförslaget nämner många riktlinjer för boendet och jag vill understryka vissa:

• Nybyggnation i attraktiva lägen, t.ex. Tingsnäs och Noret Norra. Arbetet med att frigöra Tingsnäsområdet för bostäder måste prioriteras.
• Ta hänsyn till trafiksituationen och skolors/förskolors läge vid planering av bostäder.
• Förtäta centrum genom att bygga till/på befintliga hus och nya ”punkthus”. Gärna för äldre med närhet till affärer, parker m.m.

Skola/förskola, sidan 80.

Här tillstyrks planförslaget där man pratar om att skolor/förskolor ska lokaliseras tillräckligt nära fria ytor i direkt anslutning till byggnaderna och de kan med fördel placeras nära parker och naturmark som kan komplettera med kvaliteter som inte ryms inom den egna gården. Lokaliseringen bör möjliggöra för barnen att i görligaste mån själva kunna ta sig till skolan/förskolan. Det måste vara enkelt att gå och cykla mellan hem och skola.

Tillgänglighet och trygghet på offentliga platser, sidan 82.

Ett brett område som rymmer många spörsmål. Programförslaget ger bra riktlinjer att gå efter. Några punkter jag vill hålla fram:

• De offentliga platserna är så viktiga för ortens liv och trivsamhet väl använda platser bör inte privatiseras.
• Skyltfrågan har varit aktuell under lång tid men har under senare år förbättrats åtskilligt. Jag tänker då i första hand på skyltningen för besökaren. Skyltprogrammet i övrigt bör ses över. Gågatan t.ex.
• När vi är inne på frågan om skyltar och information tycker jag Mora skulle livas upp om man på vissa platser satte upp skyltar med foton från äldre tider. Ganska vanligt i många städer. Vi har så många gamla foton som skulle göra sig bra i stadsbilden. Ortens förvandling och historia intresserar många och alltfler känns det som.
• Vi bör vara mer på alerten och göra mer delar av tätorten mer attraktiv och tillgänglig på vintern. Vi har många vinterbesökare och vi har extremt bra förutsättningar med Saxviken så nära inom räckhåll. Skridskoåkningen på Saxvikens is har växt väldigt från att en gång inte ens var aktuell, för farligt. Det kan kompletteras med mycket mer där nere vid Kajenområdet. Östersund är ett väldigt bra exempel på vinteraktiviteter, där vid Storsjön.

• Tätortsnära parker, grönområden och naturmark kommer vi till i nästa avsnitt, väldigt viktigt. Jag började ju med det, men kan nog komplettera lite.

Grönstruktur, sidan 88.

Jag inledde med skrivning om vikten av tilltalande och tillgängliga parker och grönområden. Här en summering av riktlinjerna i punktform som jag tycker är så väldigt viktiga för en ort. Vi kan inte bara titta på gågatan och känna oss nöjde med att den rustats upp. En ort är mer än handel och restauranger och caféer.

• Parker med användarna i fokus.
• Vackra välskötta parker i tätorten bidrar metall att förmedla en bild av Mora till invånarna och besökarna.
• Komplettera befintligt grönstråk runt Saxviken vid Broåkern och i Utmeland. Gärna ett stråk ut på Saxviksöarna. Koppla ihop och tydliggör den s.k. brorundan ännu bättre och tydligare med centrum. Broarna runt innebär en tur via stigar och grusvägar via Selja/Seljabron/Östnor/Öna/badstubacksbron.
• Gör en genomarbetad grönstrukturplan för tätorten. Hur den ska se ut nu och hur den ska utvecklas på sikt.

Friluftsliv, sidan 96.

Man tänker kanske inte på tätorten när man pratar friluftsliv. Men friluftslivet kan utvecklas även här och kopplas samman med platser utanför själva tätorten. Information och naturguider kan stötta initiativ inom detta område. För övrigt anser jag att friluftslivet totalt i Mora har en undanskymd roll i kommunen. ”Men vi har ju Vasaloppet” säger många och blandar ihop friluftsliv med tävlingsidrotter, lag eller individuella. Visst kan Vasaloppsarenan utnyttjas bra för friluftslivet då den leder in i centrum via Prästholmen. Men som sagt, det mer omfattande friluftslivet i Mora lyfts sällan fram eller utvecklas. Vandring, cykling, båtsport m.m. Vi ska komma ihåg att för 15-20 år sedan var många tveksamma när man nämnde cykling (t.ex. MTB) och vandring som kommande ”rörelser”. Den tveksamheten finns inte numera. Infrastrukturen och informationen inom friluftsområdet håller inte måttet i Mora enligt mig. Vi bör lyfta oss här nu när det är riktig medvind för friluftslivet.

Biltrafik och vägar, sidan 110.

Ett högst aktuellt område. Genomfart Mora pågår med diverse problem och frågeställningar. Arbetet tas upp i höst igen med ny entreprenör.

• 

• 

Det finns ett reservat för förbifart Mora som i planförslaget föreslås kvarstå i den översiktliga planeringen. Personligen tror och hoppas jag på att det inte blir verklighet. Med all den miljöförstöring det skulle innebära och med de kostnaderna så tycker jag vi ska sluta fundera på denna lösning. Jag är inte säker på att så många har fördjupat sig i följderna av en förbifart. Trafik i anslutning till bostadsområdet Hindriksheden, alldeles ”bakom” området. Vidare genom/intill det nya Norets Handelsområde. Passage över väg 45 genom det nya bostadsområdet Måmyren och intill nya äldreboendet. Stor störande bro vid älvens bostäder och över till Sandängarana. Över Sandängarna ungefär mitt på halvön, sedan ytterligare en bro till över till Kråkberg och anslutning bland bostäder mot väg 70. En fantastisk pärla för framtidens friluftsliv m.m. blir saboterad. En så stor nästan orörd plats omgiven av vatten nära centrum. Kommuner skulle betala vad som helst för den pärlan. Även båtlivet skulle ta stryk, även om det kanske kan ses som en bagatell av en del i sammanhanget. (se avsnittet Tuvan och Sandängarna).

Om nu den nybyggda genomfarten får bra effekt på trafikflödet anser jag inte man ska sabotera så mycken natur och medel för att ta bort en mindre del av trafiken mot/till Noret. Majoriteten av trafiken står vi Morabor själva för från centralare delar.

Gestaltningen av den nya genomfartsleden är viktig men förmodligen klar, eller är det så att förseningen gör att man kan se över utformningen. Gå till en lite mer småskalig genomfart från en som verkar vara planerad för större stad. Kan hela Strandgatan få en lite mer ”kulturanpassad” sträckning, mer hänsyn till känsliga områden?

Kulturhistoriskt viktiga vägar ska behållas. Helheten kring och kulturvärdet på byvägar måste värnas.

Besöksnäring, sidan 135

Besöksnäringen, ett av Moras starkaste varumärken behandlas på sid. 135-139.

Några fäbodbilder för att komma stämning:

• 

• 

• 

• 

När vi pratar besöksnäring har jag nära till att lyfta fram våra omgivningar och natur. Vi lämnar tätorten för en liten stund. Våra många fäbodar, ca 200 i hela kommunen, väcker alltmer intresse från besökarna. Dessa gärna i kombination med outdooraktiviteter har framtiden för sig. Vissa aktiviteter ska naturligtvis kopplas mot anläggningar men jag tror mycket på att folks sökande efter enslighet och vildmark är i ökande. Det finns besökare för alla intressen men vi har som sagt stor potential även för de anläggningslösa aktiviteterna. Utveckla portalen för friluftslivet (Mora Outdoor) och gör det i kombination med infrastrukturen, spår, leder, anläggningar m.m. Lyft fram naturen, naturreservaten och liknande.

Glöm inte att stödja alla privatpersoner och ideella föreningar som på många olika sätt drar ett tungt lass inom inom området friluftsliv/outdoor.

Våra traditionella besöksmål, oftast i tätorten, står sig naturligtvis mycket bra även framöver, Zornmuséet, Zorngården, Vasaloppsmålet och liknande.

Handel, sidan 139

• Centrum är den viktigaste mötesplatsen och handelsplatsen. Här ska olika verksamheter finnas, kultur, caféer, restauranger och olika typer av service.
• Skrymmande handel läggs i utkanterna av tätorten.
• En väldigt viktig sak tycker jag, av många orsaker, är att Tuvan/Önaområdet ska ha en stor livsmedelshandel. Boende på den sidan om älven får närma till den servicen och trafiken över Noretbron kan reduceras rejält. Jag räknade lite på hur många som bor på den sidan älven när det var COOP-diskusioner på Saxnäs. Jag tror jag kom till 5-6000 personer minst. Besökare och genomfartstrafik oräknad.

Samarbete över kommungränserna, sidan 181.

Av tradition har vi och har haft ett bra samarbete med våra grannkommuner. Siljan/Orsasjön har kopplat ihop oss. Älvdalen har hängt med med genom Österdalälven. Som sagt, inom otaliga områden samarbetar vi. Det gäller kommunala verksamheter, idrott, näringsliv, kultur m.m.

Det är ett område jag vill lyfta fram där jag tycker vi har stor potential, det är Siljansleden. Jag lämnar därmed planförslaget lite igen, men måste då jag ser frågan mycket viktig framöver. Varje kommun, Leksand, Rättvik, Orsa och Mora, sköter idag sin del av leden. Kommunerna har olika förutsättningar att sköta detta p.g.a. budget, personal, marknadsföring, intresse, m.m. På det viset blir det ingen helhet i jobbet med leden. Det haltar helt enkelt. Jag tycker man ska utreda en gemensam organisation som håller i Siljansleden, både vandring och cykel. Kommunerna får bidraga med medel efter t.ex. antal mil i resp. kommun. Organisationen kan sedan knyta till sig föreningar/organisationer av olika slag som tar på sig delar av skötseln, längd efter möjligheter. Sedan måste måste leden kommuniceras betydligt bättre än idag. Förslag ska ges på kortare eller längre turer utmed leden. Hjälp med transporter och mat m.m. Många små entreprenörer kan haka på. Hur det än är så sitter vi på en riktigt fin led med vild natur, mystik, historia, utsikter, fäbodar, vatten, höjder m.m. Det måste vi utnyttja. Besök utmed Sörmlandsleden m.fl ställen har övertygat mig att inom vandring kan vi klart konkurrera. Dom har sitt i övriga Sverige, men vi har vårt och det kommer att räcka riktigt långt vill jag tro.

Planförslaget är som sagt gediget genomarbetat och bra. Information i massor och många bra förslag och riktlinjer som jag önskar vi kan ha med oss de närmaste åren. En plan som efter antagandet verkligen ska användas och plockas fram, inte glömmas bort.

Mora tätorts olika områden har behandlats mer i detalj och där finns många bra förslag att hålla sig till. Se den översiktliga kartan på sidan 192/193. Jag kommenterar några förslag här som känns bra. En del kompletteringar och några egna förslag.

Centrum

• Alla parker förslås uppgraderas och utvecklas. Mycket bra.
• Bostäder vid gamla busstation. Minska rondellutformningen eller gör trafikomläggning för att frigöra mark tycker jag.
• Ett parkeringshus på lämplig plats vore bra. Undersök även möjligheter till infartsparkeringar.

Tingsnäs

• Bostäder bör byggas enligt gamla planer norr om Tingsnäsvägen. Söder därom bad, båthamn, bryggor, lekplats, odlingar och liknande.
• Värna tallarna på udden och utveckla parkmiljön där.

Broåkern

• Elevbostäder bör byggas här.
• Utveckla grönstråket längs älvstranden så att Broåkern förbinds med resten av strandområdena i centrum.

Hemus

• Moras största tätortsnära friluftsområde ska hålla högsta klass på spår och leder och i omgivningarna. Mycket har ändrats på senare tid med avverkningar, ny skidskyttearena m.m. och det återstår mycket jobb för att varsamt få till en mer parkliknande trivsam friluftsanläggning. Men skötsel av leder och spår är naturligtvis prio ett. Tillgängligheten kan öka för fler personer. Se till att det inom området är en väl fungerande skyltning av spår och leder m.m. Som tidigare sagts, se till att Hemulån blir synlig på vissa delar in mot och ut från Mora.

Noret

• Värna befintliga bymiljöer.
• I Noret, området kring Gästgiveriet och Brostugan låg Moras Centrum en gång. Gästgiveriet är ju kvar och riktigt värdefullt för Moras historia. Brostugan är kvar men i dåligt skick. Flottbron gick in där och gästgiveriet, tillika tingsplats en gång var en viktig plats för Mora och värdefull bebyggelsen är markerad på kartan på sidan 219. Väldigt viktigt att denna historiska plats inklusive byggnader hanteras ytterst varsamt. Nybyggnationer där vid älven torde vara uteslutet. Här borde informationsskyltar sättas upp för att visa vad som hänt där genom åren. Platsen bör lyftas fram och visas upp. Alla stora resanden och historieskrivare berör gästgiveriet och flottbron i sina reseskildringar. Vi kan nämna några: Carl von Linné, Hylphers, Tidström, C A Gottlieb, Arosenius, Schröder m.fl.

Noret Norra

• Stor bebyggelseutveckling har börjat och mycket mer väntar. Bygg smart och vackert. Norra delen mot Vattnäs extra ”känslig”.
• Tänk till ordentligt innan en ev. förbifart ska ”sabotera” området.

Morkarlby

• Ny bebyggelse inom traditionell bymiljö i detta område ska stärka karaktär med traditionella gårdsbildningar.
• Utformning av nybyggnation måste i känsliga områden anpassas.
• Värna grönstråken och grönområden, framförallt Guttormsenparken.
• Majstångsplatsen ska visas hänsyn och vårdas.

Utmeland

• Även här, var varsam om bymiljön. Nya byggnader måste prövas ur många aspekter.
• Riv ej byggnader med kulturvärden. En självklarhet som gäller hela kommunen.
• Bilda naturreservat på Saxviksöarna. Utveckla gångstråken där och tillgängligheten.
• Funäsudden kan bli ett fint naturreservat.
• Majstångsplatsen ska visas hänsyn och vårdas.

Tuvan och Sandängarna

• När jag ser översiktskartan över Sandängarna omringat av vatten med golfbanan och skjutbanan så ser jag ett framtida rekreationsområde, med leder, stigar, bad, caféer, boule, små odlingar, båtsport, cykelstråk, m.m. Jag ser ingen stor trafikled med allt vad det innebär rakt över halvön. Förödande vore det för våra efterkommande sabotera detta område med biltrafik.
• Skjutbanans placering har setts felaktig under ca 50 år och lösningar har varit på gång att flytta den. Krafttag måste till för en ändring. Bostäder kanske kan tänkas, men inte långt in i området, möjligen utmed älven som i förslaget.

Vinäs, Öna, Östnor, Kråkberg m.fl

Utöver specifika riktlinjer för områdena som presenteras i planförslaget finns punkter i förslaget som gäller generellt i alla bymiljöer eller annan känslig bebyggelse. Främst för att värna värdefull bebyggelse och kulturmiljöer:

• Ny bebyggelse inom traditionell bymiljö ska stärka bebyggelsens karaktär med traditionella gårdsbildningar.
• Nya byggnationer ska ordentligt prövas så att de passar in i miljön.
• Befintlig bebyggelse med kulturvärden är olämplig att riva.
• Även vid underhåll ska byggnader varsamhet iakttagas med val av byggnadsteknik, material, färger m.m.
• Längs gata markerad som kulturhistoriskt värdefull ska bebyggelsen bilda ett tydligt och smalt gaturum.
• Asfaltsbeläggningar bör undvikas samt nyanläggning, borttagande, samt uträtning och breddning bör undvikas.
• Häckar, vårdträd, och karaktäristiska träd i gaturummet bör visas hänsyn.

Det var en liten betraktelse av Förslaget till fördjupad översiktsplan för Mora tätort med utsikt mot 2030. Alla områden har naturligtvis inte behandlats här, enbart de som ligger mig nära. Jag har skrivit med fetstil där jag särskilt vill be om uppmärksamhet. Friluftsliv, besöksnäring, parker, kulturmiljöer och -byggnader, grönområden, ett vackert Mora m.m. Jag var med och jobbade med Centrumplanen för Mora och mitt motto vid konferensdagarna var ”Mora – en plats med stil”. Den inställningen kvarstår och har förstärkts.

Jag vill avsluta yttrandet/bloggen med att berömma det arbete som lagts ner av stadsbyggnadsförvaltningen m.fl. på det här planförslaget. Verkligen genomarbetat, fullödig information och bra förslag i det stora liksom i många ”detaljer”.

Jag önskar många tar sig en titt på förslaget, kanske just det som ligger er närmast både i rum och hjärta och kommer med synpunkter innan det är ”för sent”.

Mora 2021-08-16

Owe Hållmarker

Det blev att åka på dans åt ”alla håll” i slutet av 60-talet. Körkort har dykt upp hos en del kompisar. Kosan styrdes mot Östnor/Valhall, Sollerön, Älvdalen, Orsa, Leksands pubar, Rättviksparken m.m

Vi var ett gäng som turnerade, någon hade bil att tillgå. Ett par gamla Mercor fanns i gänget, eller lånades, liksom en gammal Chev-55:a. Vi var som sagt gäng med olika konstellationer över dessa lite mer aktiva dansuppsökningsår. Lite festande kan även det ha förekommit.

Vissa saker kommer jag särskilt ihåg. Vi hade rätt högt i tak på många vis och gott om pengar var det ofta ont om. De gick ju till bensin. Det fanns olika idéer, bättre eller sämre. Men en gång när vi kom till Rättviksparken och skulle parkera sa någon, ”testa att åka fram till grinden och säg att det är pausmusiken”. Det var dags för den att uppträda och vakterna föll till föga och släppte in oss. Vi blev helt överraskade men vi hade en modig chaufför och vi körde in. Vi smög in i parken och sprang omkring lite men insåg att det här går inte. Var väl inne en timme sen gled vi sakta ut förbi vakterna som snällt släppte ut oss. Vi pustade ut och skrattade ordentligt efter ett tag. Fräckheten gick hem. Om jag nu minns rätt gjorde vi något till försök, grindarna öppnades men vi åkte inte in. Vi hade en Merca då men den på bilden har inget med vårt bus att göra.

Lägger gärna in en bild på Chev 55:an som var härlig att åka i.

När jag ändå är i avslöjartagen så kan jag nämna en annan grej som vi testade. Man lär pröva sig fram. Danspalatset Valhall i Östnor var vådligt populärt några år. Dom hade en entrédörr till vänster och en utgång till höger. Vi hade lika lite pengar då så när det var full aktivitet i bägge ingångarna så testade vi att backa sakta in i utgången. Pratade med folk, gick sakta bakåt och vips var man inne. Det gick faktiskt några gånger men stoppades naturligtvis. Inget att rekommendera i alla fall.

Jag blev uppmanad att avslöja lite bus från yngre år och det här var några exempel från ungdomen. Lite oskyldiga ändå tycker jag, men visar på lösningar i nöden. Det kan komma mer busavslöjanden. Jag får fundera lite.

Det finns många fina fäbodar uppe i Älvdalen. Många har vi besökt, Christina och jag, men långtifrån alla. Jag tycker det lir en fin upplevelse att cykla runt och besöka dem. Det blir ett annat ”angreppssätt” än att forsa fram i bil. Det blir lugnare och tid för att kolla in omgivningarna kring fäbodarna. Fram med kartan igen, Hedbodarna, (Ädboder) har jag läst om, liksom Floj och Gessi. Visst gick det att göra en lagom tur, 3-4 mil brukar räcka. Jag åkte till Tennäng och åkte utmed Vanån uppöver. Kul med nya vägar.

Jag såg att om jag skulle besöka Gessi så blev det lite väl långt. Därför besökte jag Ädbuder med bil. Åkte sen tillbaka några km och parkerade för cykelturen. Hedbodarna var som väntat fint. Jag tror det bodde någon där, det såg lite ”levande” ut vid en stuga och kor betade längre upp.

En bild på cykelturen är på sin plats så att ni får en uppfattning om geografin.

• 

• 

• 

• 

• 

En orsak till att fäbodarna är så välskötta torde vara den insats som Älvdalens Jordägande Socknemän och Elfdalens Hembygdsförening gjorde 1943.

Ytterligare några Ädbudsbilder:

• 

• 

• 

• 

Upp på cykeln och mot Floj. Det var nog den häftigaste platsen jag besökt på länge. Det var någon slags mystik där uppe vid vägs ände. De urgamla huset utplacerade i den öppna lite småkuperade levande terrängen. Riktiga fäbodar skulle jag vilja säga. Gamla fina Eldhus, höll föresten på att låsa in mig i ett. ”Haspen” höll på att fällas ner när dörren gled igen när jag var inne och tog kort. Tur med vädret och fina vyer/bilder blev det allt. Först några bilder på grusvägen bort mot Floj med myrarna. Det är oftast så fina vägar i Älvdalen, vi kanske kan tacka Besparingsskogen för det. Lugnt och fint utmed vägen, ingen trängsel.

• 

• 

• 

Sen måste jag presentera Floj med tre bildgallerier.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vidare mot Gessi. Levande fäbodar med djur och försäljning av fäbodprodukter. På vägen dit cyklade man utmed Gessisjön, ett rejält vatten.

I Gessi fick jag mottagande av trevliga getter och fler djur längre fram. Här några bilder.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det fanns en skylt om försäljning av fäbodprodukter, men jag hade respekt för hundarna utanför så jag tänkte, jag tar det en annan gång. Har ingen plats på cykeln för ”produkter”heller. Jag hade förstås önskat få prata med henne därinne, men hon verkade ha besök. Det får bli nästa gång.

• 

• 

Nu gick turen vidar, fäbodlöst, men ändå mycket sevärt. Många fina vattendrag och annat. Det blev ett stopp vid Nittsstamnkojan. Det satt folk och fikade där vid Skålån. Jag frågade om det konstiga namnet, vad ”betyder” det? Inget svar, men bra beskrivning av fäbodarna, vilken by som ”ägde” vad m.m. Några bilder därifrån.

• 

• 

• 

Vidare mot bilen. Djusbäcksstugan passerades.

Före bilen passerades Tennån som längre ner rinner samman med Vanån.

Jag valde en annan väg neröver. En som kommer fram i Risberg. På vägen passerade jag leden från Hållberg till Näsbodarna. Det blev ett fotostopp.

• 

• 

• 

• 

Som vanligt gav turen i Älvdalen många fina intryck att bevara. Det starkaste intrycket gjorde på den här ”resan” Flojs urgamla fäbodar. Avslutar med en bild därifrån.

Älvdalens kommun är stor. Jag brukar titta på kartan ibland och se om jag hittar lämpliga cykelturer i ”obygderna”. Jag trivs utomordentligt bra att glida fram på cykeln och göra besök på för mig nya vägar, Ledefäbodar, sjöar, berg och annat. Tystnaden, ensamheten och lugnet är min melodi, parat med nyfikenheten. Jag kollade lite åt Tvåråbergshållet på kartan, där har jag varit tidigare men inte i Vasselbodarna och Mardal. Christina och jag gick delar av en led för knappa året sedan som gick mellan Hållberg och långfäboden Näsbodarna. Den låg rätt nära Vasselbodarna. Det var en varm dag så jag fuskade lite. Stannade till i Tvåråberg och tog några bilder och fortsatte sedan med bilen ca 4 km till. Där hade jag sett ut en runda på ca 35-40 km. Det fick allt räcka. Här några Tvåråbergsbilder:

• 

• 

• 

• 

Ytterligare ett par bilder från fina öppna Tvåråberg:

• 

• 

Turen gick vidare och på cykeln mot Vasselbodarna. Fina grusvägar som vanligt. Det är väl Älvdalens besparingsskog som fixar dessa vägar på flera ställen i de glesare delarna av kommunen. Nästan som asfaltsväg, fastän grusväg. Jag nämnde leden från Hållberg till Näsbodarna, här några bilder från leden och Bergssjön, Bjergsjun:

• 

• 

• 

• 

Vasselbodarna nästa. En fin gammal fäbod med en gammal ”kärna”, gamla fina hus samt nyare fritidsbebyggelse vid Bergssjön. Sjöar överallt däruppöver, Bergssjön, Katjistsjön, Skepphussjön, Storsjön, Stor-Lövtjärn, Stor-Ugsi m.fl.

• 

• 

• 

• 

• 

Vi tar några fler bilder från Vasselbodarna.

• 

• 

• 

• 

Till Storsjön skulle man kunna åka och ta en fikastund nere vid slogboden någon kväll. Fridfull plats.

• 

• 

Mot Mardal, fäbodarna med det ”underliga” namnet, har ingen förklaring till namnet. Jag såg på GPS:en att det gick in en mindre väg i fäbodarna. Provade den. Fin i början men gick ut i ”intet”. Fick dra cykeln en bit. Fin annorlunda jaktkoja m.m. där inne i skogen. Mardalsbilder:

• 

• 

• 

• 

Turen gick vidare, de gäller ju att komma framåt, inte bara fotografera. Det blir ändå några stopp. Märråbäckskojan var ett.

Rätt lättcyklat hittills vid Danielsriskojan skulle jag ta 90 grader höger. Bara att lyda.

• 

• 

Sen var det slut på vilan, 3-4 km uppför i 26-27 graders värme mot solen. Nu hade jag sjöar att se fram emot, Lilla och Stora Uppdjusen. Rejäla sjöar. Jag passerade stigen upp till brandtornet på Stor-Märraberg, avstod gärna besök den här gången, men varit där tidigare. Fin stig upp till utsikten, rekommenderas. Ödefäboden Märrabergsbodarna passerades och utan att vika av vägen.

• 

• 

Ok, bilen dök upp och turen var över. En blandad kompott av vyer, mycket fint att fästa ögonen på. Gamla Vasselnäs fäbodar var nog höjdpunkten för mig och sjöarna på slutet, även Storsjön och Bergsjön naturligtvis. Som vanligt nöjd med utflykten och upplevelserna. Passerade Tvåråberg igen och påmindes om tider när Vasaloppet skulle genomföras varje år, då var vi upp till Tvåråbergsvägen dagen före och testade vallor. Onödigt, men ändå, nerverna skulle väl lugnas. Här ser ni turen jag körde:

Vi var på en loppis på Selbäcksvägen i Mora. Där fanns diverse saker av alla de slag. Vi plockade på oss lite smått och gott, bl.a. ett ovanligt litet keramikhuvud på en gammal dam. På väg till betalningen såg jag två gamla tidningar som låg där alldeles för sig själva, en Stockholmstidning från 1944 och en Mora Tidning från den 2 november 1945. Jag gillar att läsa gamla tidningar och se vad som försiggick förr i tiden. Mot kvällen satt vi ute på verandan och jag tog med dom ut. När jag tittade på Mora Tidningens första sida såg jag mitt efternamn i rätt stora bokstäver. Trodde jag såg i syne, men inte.

I första spalten, ungefär på mitten ser ni en annons. Far min hade 1945 fått för sig att han skulle byta efternamn från Carl Andersson till Carl Hållmarker. Håll kommer från gårdsnamnet långt tillbaka i tiden. Farfar hette Håll Anders Andersson och bodde i Gopshus. Farfar från Oxberg Håll Oscar Andersson.

Tydligen godkände Kungl. Maj:t. namnbytet, här är annonsen i MT :

Inte så märkvärdig med ett namnbyte, kanske lite ovanligare på 40-talet, men just att den tidningen låg där på loppisen och jag tog den var ändå ett häftigt sammanträffande. Jag tittade inte alls på tidningen innan jag köpte den. På det här viset fick vi reda på mer exakt när namnbytet skedde, hade ingen aning tidigare.

Jag nämnde något om ett kvinnohuvud, det var något extra med det, säljaren sade att det var hans mormor som gjort det i keramik. När vi kom hem såg jag att det stod G.E. 1995 på undersidan av huvudet. Jag blev nyfiken och kontaktade släktforskaren Torbjörn Näs som hjälpte till med information. G.E. var Gunborg Ek från huset med loppisen. Jag kände till namnet sedan gammalt, hon hade pälsateljé där en gång i tiden. Gunborg levde mellan 1916 och 2009, född i Gräsö, Uppsala län. Vi passerade gården dagen efter och då berättade jag för en av sönerna i gården det här med tidningsannonsen. Då nämnde han att keramikhuvudet förställde Gunborgs mamma Anna Matilda Jansson född 1880 i Sörboda, Gräsö. Hon levde till 1963. Mormor hade avbildat mormors mor.

Dottern Gunborg, keramikkonstnären bodde 1936-1940 i Katarina församling i Stockholm och var där pälssömmerska. Herr Ek från Morkarlby hade väl på något sätt fått Gunborg att flytta med till Mora. Det gick ju bra och de gifte sig 1943. Pälsateljén startades upp och blevr en känd kvalitetsinrättning.

Här den det fina lilla keramikhuvudet, på Gunborgs mamma Anna Matilda.

Slut på berättelsen om de lite annorlunda loppisfynden i Morkarlby.

Idag fick jag se en absolut häftig bild. Den var på damerna som åkte störtlopp från Storsjöåsen till Bredvad i närheten av Älvdalsåsen. Året var 1936 och dagen den 15 mars. 8 damer startade och fixade racet. Segrare Ruth Larsson från Åsen på tiden 10,31. Elsa Ryskåsen kom åtta på 12.50. Det fanns naturligtvis en herrklass som vi här lämnar därhän. Här är den otroliga bilden som Alfred Backlund från Älvdalen fixat, ett tecknat fotovykort.

2016 gick jag och Christina sträckningen för störtloppet, vi hade hört talas om det. Vi skulle besöka brandtornet där uppe vid Stortjärnsåsen. Vi ”samlar” på brandtorn i trakterna. En fin vandring från Bredvad genom fäboden/byn och upp. Ett par km kanske. Se kartan. Det är inte säkert loppet gick precis den vägen, men troligen. Löparna poserar ju framför tornet. Här karta på sträckningen, prickad stig m.m.

Som sagt, vi knallade upp till det fina tornet för ca 5 år sedan och kollade in utsikten. Här några bilder.

En tur som vi rekommenderar. Bredvad ligger vid Åsendammen. Infarten är lite svår, men kolla kartan. Brevlådor nere vid vägen tror jag. Lite extra roligt att gå där då man vet att störtlopp körs där sedan 1933.

Jag fick låna bilder av Micke Estenberg och han skickade med ännu ett par nostalgibilder, fotovykort av Alfred Backlund från 1935. Hoppbacken i Brunnsberg.

Tänk vad dom kunde ta sig för och fixa och dona förr med egna gemensamma krafter. Det är liksom andra tider nu, så är det allt.

Jag besökte för något år sedan ödefäboden Kallbol på Våmhusskogen. En fascinerande plats. Långfäboden startades av några Våmhusbyar, även Bonäs, 1883 och var helt nedlagd med de flesta husen bortforslade 1909.

Här en länk till Mora Outdoor där fäboden beskrivs och hur man tar sig dit. https://www.moraoutdoor.se/index.php/leder/beskrivning/kallbol-odefabod

När jag varit i trakterna och vandrat från Fyriberg upp mot Kallbol passerar man Överberg, 534 m.ö.h. med fantastisk utsikt mot Orsasjön, Siljan, Våmhus, Vatttnäs m.m.

När jag är ute och ser nya fina saker vill jag gärna dela med mig. Folk måste se annat än ”turistfällor”. Jag och Christina bjöd in till en vandringstur med besök på Överberg och Kallbol. Annonsering bara på Facebook. 18 nyfikna anmälde sig på det lite udda äventyret. Vi åkte mot Våmhus och förbi Rädbjörka fäbod, följde vägen mot Överberg. En promenad på endast en km fram till utsikten. Jag sade att vi inte kommer att se något i det dimmiga vädret. Men dit fram ville man i alla fall, då har man i alla fall varit där. Det går ju att återkomma vid bättre väder.

• 

• 

• 

• 

Återgång till bilarna och vidare mot Kallbol. Buffringsvägen såg vi delvis och följde den då den övergått i grusväg de sista 5 km före Oxbrottet där vi skulle knalla upp. Rätt brant stig faktiskt. Men fint även här, i alla fall mot slutet. Vi anlände i fäboden i Bonäsdelen.

• 

• 

• 

• 

Det är speciellt att komma in i den övergivna fäboden där det en gång fanns ett 50-tal hus. Några ruiner är kvar liksom grunder förstås. Sen är det 20-30 m höga granar både mot himlen och på marken. Här rörs inte växtligheten, en biotop. Ytterligare några bilder:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

En plats är speciell där i ”centrum” i fäboden. Det är resten av ett s.k. mejeri vid en kallkälla. Det kalla vattnet, 5-10 grader höll mjölken kall och man lärde sig ta hand om den på ett smart sätt för att sedan få ut diverse mejeriprodukter. Mjölkhuset var gemensamt liksom det mesta var på långfäbodarna. Man ersatte mejeriföreningen i förhållande till antal kor man hade där. Mejeriföreståndare och vallhjon skulle ju ha betalt för de ca 9 veckor de vistades och jobbade där. Ett tufft jobb var det och inte överbetalt. 1898 fanns i Kallbol 53 kor och 11 kvigor fördelade på 32 delägare.

• 

• 

• 

• 

De nyfikna 18 var nöjda med turen och vi gick försiktigt nerför branten till bilarna och tog adjö. Vi får se vart det bär iväg nästa gång. Det frågades efter fler vandringar. På återseende!

• 

• 

• 

• 

Inte oväntat alls att det nu blir allt mer prat om skolbygget som planeras vid Strandenområdet, skola samt idrottshall. Inriktningsbeslut om byggande är taget av majoriteten i kommunstyrelsen och skall vidare till kommunfullmäktige den 21 juni 2021. Projektet innebär vidare att Noretskolan får anpassade lokaler för förskola, Morkalbyhöjden görs om till bostäder, minst 300 bostäder utöver Morkarlbyhöjden ska byggas inom 10 år, hälften inom 5 år. Privat aktör ska bygga skolan och hyra ut den till på kommunen på 25 år då kommunen ska ha rätt att köpa fastigheterna till marknadspris.

Om jag nu förstår innebörden av beslutet rätt så ska den privata aktören även bygga de 300 bostäderna i avsikt att aktören långsiktigt ska etablera sig i Mora. Den utsedda privata byggherren ska alltså garanteras stora framtida byggnationer i Mora. Nog om beslutet och bakgrunden.

I ett bra läge, tycker jag, kom en stor artikel i DN den 28 maj i år. Den behandlar frågan om hyra eller äga sina samhällslokaler. Rubriken var ”Kommuner säljer lokaler för att hyra dem i stället”. Det gäller både nybyggnation av lokaler som exemplet i Mora och övertagande av befintliga lokaler som kommunen sedan ska hyra.

Det är en starkt växande marknad, den har sedan 2013 gått från 6,1 miljarder kr till 32,1 miljarder 2020. Intresset är alltså stort från fastighetsbranschen och investerare i stort. Samhällsfastigheter betraktas som en lågrisktillgång, inte minst eftersom hyresgästens betalningsförmåga tryggas av skatteintäkter. Från att sektorn haft några få aktörer så är det idag över 70 st. idag.

Exempel ges från olika kommuner, bl.a. Härnösand som sålt större delen av sina fastigheter och återhyr dem nu. Något man inte skulle gjort idag med facit i hand. Visst finns fördelar säger man, men nackdelarna överväger tydligt. Man nämner höga kostnader och begränsat utrymme att anpassa fastigheterna efter nya behov. ”Man blir hemskt beroende av hyresvärden. När avtalen löper ut har vi inte heller en särskilt stark förhandlingsposition. Ska vi lämna den gamla byggnaden eller bygga en ny skola”, citat från lokalförsörjningschef i Härnösands kommun. Han fortsätter: ”Vi ser att om kommunen kan finansiera investeringar så är det alltid billigare än att låta en extern aktör göra det”.

Osby kommun presenterar i artikeln sina erfarenheter inom området. Kommunen har med hjälp av fastighetsutvecklare gjort kalkyler och ser att under 30 år kommer det att bli ungefär dubbelt så dyrt att hyra sina fastigheter som att äga dem själv. Det säger konsulten Daniel Svensson som i 20 år hjälpt kommuner att spara pengar. Sunt bondförnuft är vad som gäller säger Daniel. Har Mora varit kontakt med honom? Kommunstyrelsens ordförande i Osby, Niklas Larsson (C) säger att vi tänker bygga nya fastigheter och ska ha dom kvar i kanske 50-60 år, inte i 20-30 år. Att ta hand om det själva är absolut billigast.

Något till citat från Daniel Svensson och Emelie Färje, forskningschef vid Kommuninvest, i artikeln innan jag ger mig.

• Hade kommunerna kommunerna haft lika kompetent personal som fastighetsbolagen hade det inte blivit några hyraffärer över huvud taget. (Svensson). Det kan nämnas att Mora var på väg in i liknande affärer i början av 2000-talet som stoppades. Det ska vi nog ska vara glada för idag.
• Bolagen ses som ”räddare i nöden” utan att kommunen förstår innebörden av vad de kommit överens om. Det brukar ta 7-8 år innan de inser att det blir väldigt dyrt. (Svensson)
• Kommuner ska inte låna till löpande drift, men för att investera i väl kalkylerade projekt finns sällan något hinder. (Färje)
• Kommuner borde se sin starka förhandlingssits eftersom bolagen alltid vet att de kommer at få betalt. (Färje)

Det finns många parametrar att ta hänsyn till inom området, men mitt ”bondförnuft” säger att vi ska äga de fastigheter vi bygger för vår egan samhällsviktiga verksamhet.

Vi återgår till skolan och dess placering. Även där haglar synpunkterna och många är vi som inte känner det självklara i att placera en så stor skola på Strandenområdet.

Enligt inriktningsbeslutet blir det s.k. Rosa huset kvar på Strandenområdet vilket känns väldigt bra för många. Kommunen har naturligtvis starka skäl att placera den stora högstadieskolan i dess närhet, men visst är det frågor som många funderar över…

• Är det rätt att placera en skola där så få elever bor?
• Skulle en upprustning av befintliga skolor vara minst lika bra? Placerade i områden där flertalet elever bor och har närhet till.
• Alla transporter som medföljer placeringen, elever m.m.
• Parkeringar ?
• Är trafikmiljön lämplig?
• Utemiljöer på den relativt lilla skoltomten?
• Närhet till grönområden/natur?
• Man hör av starka politiska företrädare säga att Strandenområdet är det är den minst dåliga platsen för en ny skola?!
• Hur noggrant har alternativa placeringar av ny skola utretts? Vilken brådska är det egentligen? Moraborna har liten kännedom om alternativa lösningar.
• Elevers, föräldrars, lärares syn på det hela. Hur stor är enigheten där? Full enighet når man ju aldrig, men hur ser ev. invändningar ut. Hur ser de starka motiven för byggnationen där ut?
• Egentligen är det huvudfrågan. Varför ska en ny högstadieskola byggas just där? Vad har drivit fram den placeringen? Grusytan måste byggas, så fult nu? Det finns ett planförslag från 2017 över Strandenområdet som kunde dammas av.

Min syn på det hela är att besökare i Mora borde mötas av en fin välkomnande park. Inte av baksidan på en stor skolbyggnad. Gärna fler byggnader/scen eller liknande i höjd med Rosa huset, eller i alla fall i dess närhet.

Men det viktigaste av allt, varför ska 800 elever tvingas in i den miljö som området utgör. Varför ska vi belasta trafikmiljön än mer nu när genomfarten så småningom blir klar?

Det som sagt omdiskuterad det här. Vad är rätt och vad är fel. Facit kommer väl aldrig men här är frågan i alla fall lite dokumenterad ur min synvinkel. Viktig framtidsfråga är det i alla fall och intressant med innehållet i DN:s artikel.

Jag läste i Mora tidning att Mora kommun landat i alternativet hyra med stöd av extern hjälp, bl.a. Kommuninvest. Då måste det vara speciella förhållanden i Mora då Kommuninvest i DN:s artikel avråder från att hyra. Det blir alltid dyrare sägen man där. Jag bilägger en artikeln här, avfotograferade då länk inte fungerar. ”Låst” artikel. I slutet av artikeln om Osby talar Kommuninvests forskningschef Emilie Värja deras ställningstagande. därefter följer del 2 av artikeln.

• 

Länge har jag från olika håll läst och hört talas om en gammal ridväg från Vika till Venjan. Leden ska vara riktigt gammal och jag återkommer med beskrivningar från olika källor. Jag har sett de sista 7 km skyltade från Studentvägen vid Grundsjön. Markeringarna har sett OK ut. Men jag har inte testat leden. Vi har även sett en del av leden nere vid Kräggån när vi knallade runt Kräggaholmsleden, Christina och jag.

Jag måste redan här tala om att det här inte är någon vetenskap, det är min sammanställning av vad jag läst, sett och rekognoscerat. Det finns säkert många sanningar om ridleden/vägen men det här kan vara intressant för ”nördar” intresserade av forna färdleder..

Intresset för leden blev allt större när jag råkade läsa Skid- och Friluftsfrämjandets årsbok 1947 där Hjalmar Leonardsson rätt ingående berättar hur han tagit sig fram på vägen. I Vika fick Hjalmar veta, troligen 1946, att skylten har stått där i minst 30 år ”Ridväg till Venjan”. Hjalmar blev nyfiken, ville testa ”vildmarken”, tog cykeln med sig och brukade den där så var möjligt. Det lär ha gått bra i början. Sämre senare.

Det var en ingående berättelse om turen han gjorde. Hjalmar besökte inte bara om fäbodar utmed leden utan passade på att besöka många ställen. I Axi blev han ett tag och blev visad till Lindans fäbod, Stenisel, Skröjsheden. Anders Bogg tog hand om honom i Axi.

Här några bilder från Axitrakten:

• 

• 

• 

• 

I artikeln nämns många platser som besöktes eller talades om vid färden utmed leden. T.ex. Hållindan, Rullbo, Torsnäset, Kvarntjärn, Kringeltjärn, Långtjärn, Långsisdammen m.m.

Om skribenten nådde Venjan förtäljer inte historien, men knappast. Cykeln om inte annat blev ett hinder. Artikeln slutar med att författaren spekulerar att det kan bli en allfarväg från Vika över Axi upp till Långsisdammen. Den skulle i alla fall gå uppåt Hjällbo åtminstone. Den hade stakats ut 2 år tidigare, kanske 1944? Om Venjansborna ville bygga emot från sin sida så skulle Moraborna bygga till Venjans rå. Vägarna blandas nog ihop lite här, Studentvägen kom i alla fall till, nära Hjällbo. Axivägen – Hållindan slutade ju nere vid ”stora” Venjansvägen.

Nog om vägteorier. Som på beställning fick vi en inbjudan av Ulla och Bengt att få besöka dem i Gammbodarna nära Venjan. Först skulle vi göra en liten vandring. Tro det eller ej, Bengt hade planerat en tur från Grundsjön ner till Majtjärn innan vi skulle äta i stugan i Gammbodarna. Ridleden/vägen skulle alltså få testas. Så spännande och en fin tur blev det. Jag var lyrisk över att få gå en så historisk led där man dragit fram hundratals år tidigare och gjort ordentliga ”avtryck” där mellan stenar och träd. Några vandringsbilder:

• 

• 

• 

• 

• 

Vi tar ytterligare några bilder från turen och avslutningen med fika vid Majtjärn och delikat röding från Majtjärn hos Ulla och Bengt.

• 

• 

• 

• 

• 

Jag nämnde att ridvägen är väldigt gammal. Jag har tittat i gamla böcker och några kartor och citerar här några skrifter samt tar några kartbilder på slutet. Det ska ju också sägas att Siljansfors bruk delvis använt vägen till och från filialen Kräggaholms bruk som ”levde” mellan 1760 och 1775. Då fraktades tackjärn till Kräggaholm för att smidas till järn. På sommaren kom tackjärnet på pråmar över Venjanssjön och lär ibland ha klövjats fram till bruket. Mestadels användes vinterföret för transporterna. Detta taget ur boken Venjan 350 år där Severin Solders skrivet om det kortlivade järnbruket.

Severin Solders skrev mycket om forna samfärdsleder och beskrev ridvägen rätt ingående. Han citerar en forskare, Friberg, som inte bara såg ”ödemarker” mellan Vika och Venjan. Där låg 18 fäbodställen år 1863 och leden skapades genom att sammankoppla olika buförsvägar/buffringsvägar, (stigar där man gick med kreaturen till och från fäbodarna från/till byn). Enligt Friberg sökte sig vägen från Vika till Åmbergs fäbodar efter att ha passerat Pungtjärnen. Vidare väster till Acksi. I våra dagar leder en körväg från Vika till Acksi påpekas av Friberg. Den gamla ridvägen torde legat nära, eller sammanfallit, med den nya vägen som byggdes. Inte helt lätt att avgöra ridledens väg mellan Acksi och Venjan. Men på en punkt är gamla kartor samstämmiga, vägen bör enligt kartorna gått över näset mellan Busjön och Grundsjön. Troligen har 1600-talets Vänjansväg gått på ungefär samma sätt som nuvarande stig från Acksi över Långsisdammen till Grundsjön och därifrån vidare västeruttill trakten norr om Maitjärn. Intill Venjan torde 1600-talsleden följt samma stråk som den sentida körvägen. Allt detta enligt forskare Friberg. Från Grundsjön har leden gått över Korsåsen som benämns med höjdsiffran 340 på generalstabskartan. Ett kors kan där ha varit uppsatt där i gamla tider. Vi lämnar det, men dagens märkta stig passerar punkt 340.

I Hylphers resedagbok från 1757 läser man att ”ingen kärr-Wäg var inrättad från Siljansfors till Kräggaholms bruk. Den s.k. stora vägen har backig och ojämn, men uppbleckad, at man ej kunde fara vilse. Fjerdingsstolpar eller i fyrkant tälde stockar woro häremellantill rättelse av Allmogen upreste. Efter 4 timmars besvärlig resa på 2 mil ifrån Axe, träffades Prästegården och Kyrkan, det omkring marken war mera slät”. Det var Hylphers beskrivning av turen från Axi till Venjan. Kräggaholms bruk var i färd med att uppföras när Hylphers var på Venjansbesök enligt boken Hylphers Dalaresa 1757.

Vi tar ytterligare en äldre kartbild från 1800 där leden syns tydligt. Först kartutgivaren:

Nästa kartbild får bli Generalstabskartan blad 102 Älvdalen, uppmätt 1915. Tyvärr kommer inte hela leden som berörs här med, men stor del av den, åtminstone den sista intressanta delen nästan från Långsisdammen. Ni ser Ryssån till höger. Leden går västerut och går mellan Grundsjön och Budsjön. Vidare in mot Maitjärn och Venjan.

Här är ytterligare en karta jag fått låna av Bengt Andersson, Vika. Den är över de vandringsleder som fixades på 70/80-talet av Venjansfolk. Här ser man leden vi pratar om här och några andra delar, återkommer om en led längre fram i texten. Kartan är inte skarp, men man ser allt var vandringslederna drar fram.

Hursomhelst, gamla kartor och gamla skrifter är bra, men ännu bättre blir det om man i terrängen försöker hitta den ”försvunna” leden mellan Grundsjön och Långsisdammen. Det blev några turer, först på Utskogsvägen från Långsisdammen. En fin Mtb-tur men inga stigfynd. Några bilder:

• 

• 

• 

• 

• 

Det blev inga napp den vägen och då gällde det att kolla från Grundsjön. Det blev några turer men till slut lyckades jag. Väldigt bristfällig märkning kvar av den gamla vandringsleden som följt ridleden. Det låg rätt nya hyggen i området och nyligen röjda ytor som försvårade det hela. Men med appen TOPO GPS gick det bra. Den visar var man gått tidigare och då gick det att ”ringa in” leden. Orientering efter Generalstabskartan i skala 1:100 000. Väldigt kul att plötsligt stå på leden, det blev så tydligt. Några bilder:

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det är så rogivande och skönt att gå där ute i skogen tycker jag, några skulle vara rädda, men den förmågan har jag inte. Bra är väl det. Det får bli några bilder till från den gamla leden.

• 

• 

• 

• 

Så långt allt väl. Nu återstår några delar innan leden kan märkas upp på nytt. Över en ås/berg i början är det osäkert var den går, bara en kort bit, men ändå. Sen sista biten ner mot Långsisdammen återstår att studera. Kontakt ska tas med skogsbolaget som äger skogen och höra om dom har karta/koordinater över leden, eller dom är intresserade av märkning/koordinater m.m. Det torde dom vara utgår vi ifrån.

Det vore riktigt kul om leden blev väl uppmärkt från Långsisdammen till Venjan. Det kan bli ca 15 km efter en historisk samfärdsfärdled.

Det går en stig norrut från Grundsjön som även den finns med på vissa gamla kartor. Den går till Hemulsjö, 9 km. Ytterligare ett intressant projekt. Viss rekognosering har startat.

Avslutar med en bild från den kanske 600 år gamla samfärdsleden, kanske ännu äldre?

Länge och väl har jag hört talas om en ridled från riktigt gamla tider mellan Mora/Vika och Venjan. Den finns med på riktigt gamla kartor schematiskt inritad, den omtalas i diverse litteratur, bl.a. i samband med Kräggaholms bruk, startade 1754, i Venjan dit man klövjade järnmalm från Siljansfors. En stångjärnssmedja förlades där. Smidet överfördes till Siljansfors som ägde bruket.

En sista del av ridleden från Grundsjön utmed Studentvägen är markerad och skyltad. Åk förbi Grundsjön några hundra meter mot Venjan. Lite på höjden därefter ser ni skyltar mot Venjan. Det är Venjansfolk som skyltat upp och märkt leden med diverse informationstavlor till och med. Ner till campingen torde det vara ca 7-8 km. Den ville vi gärna gå Christina och jag. Vi hade stött på den tidigare nere vid Kräggaholmsleden vid Kräggån. Vi fick chansen plötsligt, ska berätta lite senare.

Att det blivit än mer intressant med ridleden för mig beror på Skid- och Friluftsfrämjandes årsbok från 1947. Inriktning mot Dalarna.

I boken berättar Hjalmar Leonardsson när han i Vika sett en skylt med texten ”Ridväg till Venjan”. Skylten hade länge stått där men ridandet hade för länge sedan upphört. Hjalmar hade bestämt sig för att cykla/gå västerut genom skogarna bort från allfartvägen. Han beskriver ingående sin väg västerut via Amberg, Axi, Långsisdammen, m.m. Han beskriver mycket av det han upplever på vägen, både på och i närheten av leden. Han träffar Anders Bogg i Axi som bränner tjära och berättar om fäboden. Riktigt intressanta beskrivningar är det, har man sedan lite geografiskt kunnande om området blir det allt mer spännande. Han berör Lindan, Stickåsäl, Kråkberget, Långsisberget, Kvarntjärnen, Lissbergsgubben, Eggen i Axi, Stenisäl, Hållindan, Rullbo, Jällbo, Ryssån m.m. Här några bilder från boken:

• 

• 

• 

• 

Vi avslutar med en bild från numera ödefäboden Stenisäl, med undantag för någon jaktstuga. Han tittar mot Venjan och Venjanssjön med sonen förmodar jag.

Där lämnar vi boken från 1947 och går in i modernare tider, fram till maj 2021. De nyvunna kamraterna Ulla och Bengt hörde med oss om vi ville komma och hälsa på dom i Gammbodarna. En Venjansfäbod, ganska okänd, i närheten av Solbodarna som syns efter vägen mot Venjan. Vi hade cyklat där Christina och jag, men att få komma dit och titta närmare vore höjden tyckte vi. Inte nog med det, Bengt skulle visa oss en vandringstur. Inte vilken som helst, utan delen av nämnda ridväg från Vika som går från Grundsjön till Venjan. Fantastiskt tyckte vi, med guide och allt. Vi skulle ”bara” gå till Majtjärn där fikat skulle intas.

Vi ställde en bil där vid Grundsjön och började turen. En fin omväxlande tur var det. Fint vandringsväder och några bilder förstås. Vi kände historiens vingslag från stigen som blivit väl nednött och tydlig på flera håll.

Här ytterligare några bilder från leden:

• 

• 

• 

Välmärkt, från bägge hållen.

• 

• 

• 

• 

Vi närmade oss Majtjärn, en tjärn som är anpassad för människor med funktionshinder. Inplanterad röding och öring. Efter den fina turen skulle fikat sitta fint.

• 

• 

• 

Allt väl, bilhämtning vid Grundsjön och avfärd den korta biten till den riktigt gamla Venjansfäboden Gammbodarna. Den låg för övrigt i Mora socken. Det blev en intressant rundvandring i fäboden. En plats med gamla små hus med viss oregelbundenhet i placeringarna. Inga ”villor” som tur är, utan fäbodstugor. För sommarvistelser och jakt ska vi inte glömma, inte fiske heller förresten. Några bilder från Gammbodarna:

• 

• 

• 

• 

Det gick en bra stig att följa runt fäboden, några hus låg rätt långt från ”centrum”. Gamla ängar, bara koskällorna saknades.

Dagen gick och nu kom nästa höjdpunkt. Ulla och Bengt skulle bjuda på röding tilllagad på muurikka. Röding från Majtjärn naturligtvis.

Under hela dagen hade vi fyra tvåbenta sällskap av en mysig fyrbent en. Amos är hans namn, husses lille älgjaktskompis.

• 

• 

Ja, en riktig höjdardag blev det. Historiska vingslag utmed ridleden, gammelfäbod, gott fika och kanonmat i stugan.

Ridleden återkommer jag till senare, jag har rekat en del i Axitrakterna/Långsisdammen. Leden har även nyttjats och märkts som vandringsled i modern tid. Skyltar finns kvar här och där.

Leden har haft olika sträckningar genom tiderna. Vore häftigt att kunna märka upp de mest spännande/okända delarna och fixa en karta. Kanske tillsammans med Venjans Intresseförening?

Tack till Gammbodarna och Ulla och Bengt den här gången.

Vi tog studentvägen hem och fick en fin bild i sluttningarna ner mot Mora.