Ulvsjötur

Varje år under senare tid har det blivit minst en tur till Ulvsjö både vinter och sommar för mig. Igår var det dags igen. Mountainbiken i skuffen, lite inköp på ICA Olssons i Älvdalen. Några foton vid Jöllenbron ca halvvägs till Ulvsjö från Älvdalen, och strax är jag framme.

Varför till Ulvsjö? I min ungdom jobbade jag på kyrkoförvaltningen i Mora och Ulvsjö. ca 90 km från Mora, tillhör ju Mora, både kyrka och kommun. Det satt sina spår hos mig, en kyrkogård mitt ute i ingenstans och fin var den med klockstapel och allt. Senare i jobbet på kommunen hade jag hand om s.k. kompletteringstrafik och varuförsörjning. Jag hade kontakt med och skötte betalningarna till två damer som skjutsade folk ner till Älvdalen och Mora för att handla, samtidigt som posten hämtades. Ulla-Britt bor kvar där än och det är alltid givande att besöka henne, få ännu mer historia till livs över en kopp kaffe.

Det som kanske påverkat mig mest är den utsatthet som folket fått stå ut med genom åren. På 40-50-talen var man faktiskt ca 70 personer där uppe. Ingen el, vägen kom sent, skolan lades ned liksom allt annat. Utsattheten har varit påtaglig, prästen kom från Mora, ibland med 10 års mellanrum. Då fick 12 dop förrättas i skolan och läkaren som följde, som tillika blev tandläkare, drog ut 80 tänder. Dessa sopades ihop av lärarinnan i skolsalen. Hon skötte mycket i byn, utöver lärarrollen.

Lärarinnan som jobbade där länge, Elise Olofsson, har skrivit en gripande bok, ”Ödemarkens folk”. Det var en träffande titel. Det gick så långt ett tag att kommungubbarna, mest gubbar då, skulle flytta alla Ulvsjöbor till Lomsmyren i Mora. Detta för att slippa alla kostnader där uppe i ”obygden”. Man lyckades inte med dessa dumheter.

I dagsläget bor endast en handfull människor där, bl.a. en ”urinvånaren”, Ulla-Britt Lindberg. Hon som skötte familjen, posten, skjutsar, hemtjänst, väderobservatör åt SMHI, klockringare – varje lördag m.m. Här visar Ulla-Britt mig den s.k. kungsladan.DSC_9019

En annan inte helt oviktig sak är det vackra landskapet sommar som vinter. Skidåkningen på vårvintern ute på myrarna är gudomlig. Där uppe ligger naturreservatet Norra Mora Vildmark. Sommartid finns en massa fina grusvägar och ställen att besöka.

DSC_9059

Som sagt, vintern går inte av för hackor. Oändliga myrar upp mot Härjedalen.DSC_2153

Ja Ulvsjö, ett ställe man kan fastna för tydligen. En plats med en historia och natur utöver det vanliga. Sista bilden visar Lindbergsgården nere från sjön, ”centrum” i Ulvsjö. En gård med anor. Mycket finns att säga om Ulvsjö, kanske återkommer jag.

DSC_9048

 

Ett hus

 

När jag var en liten grabb i början på 60-talet började det byggas s.k. egnahem i vårt grannskap. Vårt hus, köpt 1951, låg ganska ensamt ute på åkrarna. Särskilt lade jag märke till en man som idogt arbetade med sitt bygge. Han var med från början och sågs nere i gropen när grund och källare kom till. Han hade ett jobb på ett större företag i Mora, men försökte göra så mycket som möjligt på sitt nybygge för att hålla nere kostnaderna.

Han och familjen hade delat ett litet hus med en annan familj ganska nära det nya egna hemmet. Han var i början av sin jobbkarriär och lönen var den den var. Att bygga hus på den tiden kostade på ordentligt och lån behövdes om inte besparingar fanns. Bankerna var mer njugga då och vissa problem med lån uppstod. Men chefen på firman ryckte in och gick i god för sin trofaste och duktige anställde, banken gav med sig.

Huset blev klart och stod skinande fint med nyanlagd tomt. Mannen och frun var riktigt stolta att ha ett eget hus i ett bra läge för sig och sina barn.

Han sken upp varje gång vi pratade om hans hus och husen i närheten, han konstaterade nöjt att det var Moras bästa läge.

Tiden gick och ålderdomen kom. Men han skulle/ville inte lämna sitt livsverk, där skulle han dö. Det blir inte så då sjukdom tvingat honom på institution.

Det blir inte aktuellt med flytt hem igen och huset ska säljas. Visning och många unga familjer kommer och studerar hans livsverk.

Det är då jag börjar fundera på hur annorlunda det är numera. Det är inte lika vanligt att man nu är så stolt och lycklig för att lyckats bygga ett eget hem, kämpat med lånebetalningarna, och klarat av det. Huset har vårdats och omhuldats i minsta detalj. Besök upp på skorstenen i 75-årsåldern för att fixa lite var inga problem. Inte andra utmaningar heller.

Lånefrågan lär lösa sig för dagens köpare och det mesta ska väl bytas ut i livsverket från 60-talet. Inget konstig med det, så gör man nu förtiden.

En iakttagelse på nära håll som skapat vissa tankar hos mig hur totalt annorlunda det blivit bara på en knapp mans/kvinnoålder.

Huset på bilden har inget med texten att göra.

Om MoraOwe

Hej igen, man lär väl presentera sig om man ska börja blogga. Jag har  hunnit bli 69 år och då har jag ju fått en hel del erfarenhet. Vi tar inte allt här, men lite bakgrund måste ni ha. Född i Mora 1948 och bor kvar i Mora. Efter vissa utflykter, studier i Falun och Uppsala. Därefter 5 års jobb på Älvdalens kommun. Bodde i Älvdalen i ett par år. Fick jobb på Mora kommun 1980 och blev kvar där i 33 år. Mitt jobb i Mora var väldigt omväxlande. Jag har nog varit med om det mesta man kan inom en kommun, förutom direkt verksamhet inom det sociala och skolan. På slutet, efter att ha varit med i IT-svängen, eller ADB, som vi sade, jobbade jag en hel del med planering och demokratifrågor. Liksom med kommunens webbplats och andra informationsfrågor. Jag återkommer nog inom dessa områden gissar jag.

Numera disponerar jag min tid som jag vill, det bästa med att vara pensionär. Kanske det allra bästa är att slippa en massa ”onödiga” möten. Med distans till detta vill jag nog påstå att det är det minst meningsfulla jag gjort på jobbet.

Hursomhelst, fotografering har blivit ett stort fritidsintresse. Natur, byggnader, fäbodar m.m. Amatörfotograf, men det har ändå blivit en fotobok, Mora genom kameraögat, som blivit hyggligt omtyckt. Vi hade en ovanligt knepig katt, Lussekatten Gösta från Mora. Det blev en bok om honom också, tyvärr blev han påkörd för ca ett år sedan.

Man säger att jag har Mora i blodet och jag säger inte emot. Det fick till följd att jag för 7-8 år sedan startade en Facebooksida för ”Du vet att du är från Mora när…” Där lägger jag in gamla och nya bilder. Även andra lägger in och förser mig med material. Populär är den, närmar sig 8 500 gillare. Kul!

Måste även nämna att jag på jobbet var med och startade en webbplats, Mora Outdoor. En friluftsportal som presenterar ca 20 olika aktiviteter i Mora. Allt från fiske till skidåkning och naturreservat. Mora Outdoor finns även på Facebook.

Jag har ett starkt intresse för Moras utveckling, vilket kommer att märkas på blogginläggen. Även intresserad av demokratifrågor och politik. Dock ej organiserad i något parti. Har svårt att foga in mig i ”förutbestämda” tyckanden i olika frågor. Jag är nog för mycket ifrågasättare för det.

Bilden är förresten från Våmhusfäboden Nybolet. En tur med kameran.

Det får räcka för nu, hoppas ni fått lite mer koll på mig. /Owe