Författare: moraowe

Pensionärstiden har börjat och tydligen pågått några år utan att man riktigt hunnit med och förstått det. Jag har många intressen och utöver friluftsliv och fotografering m.m. har jag skannat in många gamla Morabilder, negativ, foton, vykort m.m. Jag driver Facebooksidan ”Du vet att du är från Mora när” sedan många år och i samband med det kommer jag i kontakt med många fina gamla bilder. På sidan visas nya och gamla bilder inom alla möjliga områden.

Det jag tänkte komma in lite närmare på är gamla bilder. Jag får många nya kontakter tack vare FB-sidan och många erbjuder mig att skanna deras bilder eller negativ. Det kan gälla idrott, skidor, ishockey, fotboll m.m. Många bilder är gamla Moramiljöer och personer från Mora, kända eller inte, spelar ingen roll. Alltid vet någon något om bilden och en diskussion drar ofta igång och kontakter skapas eller förnyas. Sidan har många ”gillare” spridda från hela Sverige, även utomlands.

Jag visar nu här några bilder som jag ”ramlat på” med hjälp av hyggliga personer som låtit mig låna bilderna. Korta bildtexter bara, ingen fördjupning. Bara för att ge några exempel på ”gåvor” till alla nu snart 10 000 som följer sidan. När jag nu tittar efter bilder inser jag hur många jag har och hur många som bidragit, närmar sig säkert ett hundratal. Vi börjar med ett par från granngården, nästan. Lånat av nuvarande ägare till f.d. karosseriverkstaden .

Många som lämnat in negativ har varit ”fotografer” som unga, t.ex. Jan-Erik Jacobsson och Nils Storm från Morkarlby. De var med i Mora Fotoklubb och var ofta ute och förkovrade sig. Främst på 50-talet. Många bra, intressanta och uppskattade bilder från dessa gamla kompisar. Några exempel av Jan-Erik:

Systrarna Eliasson i Rostberg med Jan-Eriks far, dammen i Mellersta Selbäck och tankning vid gamla Nynäsmacken vid Broåkern.

Här några bilder från Nils Storm. Hans föräldrar i mjölkartagen, Mårten Nils, kvarnen i Hemus, läskbjudning vid majstången och glada damer i Morkarlby.

Personligheter från Mora står högt i kurs. Jag brukar vara ute och visa bilder i bystugor och på andra ställen. Ofta är ”kändisar” mycket uppskattade. Några exempel:

Vi tar även med några miljöer vi fått låna av Dic Aronson.

Bolle Dahl har bidragit med många bilder, från sin egen ungdom och mamma Elnas och Pappa Åkes Hotell Siljan. Det blev ett uppskattat album på sidan. Här några Bollebilder: Serveringsbåten Morakullan, Åmåsängsbadet med rutschkanan, pimplare på Saxviken och familjen Dahl och Håkansson på picknick.

Nr 13 i MIK en gång, Lennart ”Prillan” Cans har bidragit med fina hockeybilder liksom nr 14 Mats ”Tuppen” Lönn.

Här några av Lennarts bilder, det fanns en liten Karl Lärka i honom.

Så här kan jag hålla på länge och visa exempel på fina Morabilder som ”tittare” bidragit med. En liten baktanke finns naturligtvis, vi vill ha fler bilder. De finns i lådor och album ute hos er. Det blir så uppskattat. Ni kan naturligtvis själva lägga in, om ni har digitala bilder. Det finns plats på sidan för inlägg från besökare. De hamnar inte längst fram direkt, men jag lyfter fram dem så att de syns bra på ”förstasidan”.

Jag tror att nu när det nu blivit så enkelt att dela med sig av bilder i sociala media har det här med gamla bilder stigit i populäritet. Igenkännandet och gamla minnen väcker starka känslor hos oss. Så vi fortsätter på inslagen väg.

Här avslutas dagens inlägg med bilder vi fått låna av Margareta Lönn, en riktig bildskatt med tonvikt på Vika, samt foton från Ingalill Brus. Det finns många, många fler inlämnade fina exempel och jag börja inse att jag sitter på en rejäl samling gamla digitala Morabilder. Borde presenteras på fler sätt kanske, men hur?

Jag tar många foton själv och lägger ut. Ett besök på Erik Jönssons anrika knivfabrik i Östnor blev populärt. Kul med ”reportage”. Sen får ni hålla tillgodo med många naturbilder då jag ofta är ute i skog och mark.

Nu avslutas dagen blogginlägg och ambitionen är att återkomma lite tätare med funderingar inom olika områden. Gärna med fina bilder som komplement.

Owe Hållmarker

Margareta Lönns exempel:

Några av Ingalill Brus bidrag:

Erik Jönssons i Östnor, finns som album på sidan om ni blir intresserade. Gå in på foton och klicka på album.

Vi, Christina och jag, har varit till Oman en gång tidigare för knappa tio år sedan. Det var så häftigt att vi ville dit igen. Oman ligger längst ”ner” på Arabiska halvön, granne med det krigsdrabbade Jemen. Det som drar mest är att allt är så annorlunda än i Sverige, klimatet, folket, klädsel, maten, staden, marknader, vänligheten (finns naturligtvis även i Sverige) m.m. 

Vi bodde på samma hotell, Crown Plaza, som tidigare i Salalah, Omans näst största stad efter Muscat. Vi gillar den långa stranden med det härliga havet med sina lagom stora vågor och det varma vattnet. Stranden är minst en mil lång. Eftermiddagen passar bäst för promenader då ebben gjort stranden mer tillgänglig och ”hård”. Stranden är glest befolkad på dagen, men folk kommer ut vid solnedgången vid 18.00-tiden. Förhållandena i Oman är helt annorlunda som sagt, en sultan, Qabous bin said. Född 1940 och sultan sedan 1970. Väldigt omtyckt såvitt vi förstår. Inte av alla naturligtvis. Han är barnlös och det spekuleras om vem som ska ta över. Det blir nog någon släkting. Men viss oro finns. Det är ingen demokrati i landet enligt våra mått. Det finns ett parlament, men det är endast rådgivande. Det finns inga politiska partier. Det är en absolut monarki. Landet var stängt till 1970 och sedan dess har sultanen byggt upp landet med en rejäl moderniseringsprocess. 1970 störtades den ultrakonservative sultanen av sin son, Quabous bin said.

Det bor ca 3,2 miljoner människor i Oman, varav 35 % är s.k. gästarbetare. De kommer från Pakistan, Indien och Bangladesh. De övrig är främst araber.

Jag visar några bilder från vår resa med kommentarer. 

Vi bodde som sagt på ett för oss känt hotell, Crown Plaza, som ligger några km utanför Salalas centrum, fint, rent och rent av lyxigt och lite folk vid den här tiden. Det gjorde oss inget. Stor trädgård, poler och havet. Några bilder:

Programmet, Word Press, är helt omgjort och jag fixar inte bildhanteringen. Ni får ursäkta. Måste gå ”kurs”. Håll tillgodo ändå som det nu blir.

Vi var på en häftig utflykt ut i världens största sammanhängande öken. Drygt 20 mil från Salalah och in i landet och mot Jemen. Vi var ca 7 mil från gränsen till Jemen. Häftiga sanddyner med privatchauffören Mustafa som körde fort, tyckte vi. 120 på offroad”vägar”  ca 15 mil totalt offroad. Dålig grus/sandvägar, men bra bil och chaufför. Han körde tydligen lugnt i jämförelse med andra, enligt honom själv i alla fall. Här några bilder från den härliga öknen.

Det skulle bli lite annorlunda det här, men bildhanteringen har helt krånglats till, tycker jag som inte kan med den, WordPress. Kan någon lära mig? Vi hade i alla fall en fantastisk resa. Restid ca 7-8 timmar med mellanlandning i Doha, Qatar. Vi planerar redan för en tur till. Man lär sig och nästa gång hyr vi nog en bil. Kanske kompletteras det här inlägget med några mobilbilder om jag fixar det. Avslutar i alla fall med två helt andra bilder i 50 grader kallare omgivning, älven vid Långlet.

    En kort liten fundering så här på höstkvällen och i mörkret. Igår kväll kom vi från Orsa och passerade målområdet för Vasaloppet. Där står han, i alla fall om man vet, vår staty på Gustav Vasa. Han står där sedan 1903 och har en gång varit Moras klart största turistattraktion. Det finns kanske större besöksmål idag men statyn ligger allt bra till för att hålla Mora känt. Många Vasa hit och dit i Mora till mångas förtret ibland kanske, men ändå, nog har han satt Mora på kartan. Jag har i omgångar under lång tid varit på politiker och tjänstemän i olika förvaltningar, Kultur, Teknik, Kommunstyrelsen om att sätta upp en fin belysning för att lyfta statyn. Ingen kvällsbesökare har en aning om att de möter Gustav Vasa vid ankomsten i bil till Mora kvällstid.  Ingen annan heller förresten. Den har varit belyst tidigare men den belysningen försvann. Nu finns moderna saker att sätta  i marken som kan ge ett stämningsfullt ljust över Gustav. Det borde inte finnas argument emot såvitt jag begriper. Men ingen tar tag i det.

    Vi fick ju en Vasalöpare uppsatt i parken framför kommunhuset. Den är minsann synlig. Bilden ljuger lite, den är inte så ”vit”.

    Som sagt, låter kanske som gnäll det här, man kan även kalla det utveckling/förändring. Vi får så mycket tillbaka för en låg kostnad. Så ni som läser det här, hjälp till att lobba för en fin väl avstämd belysning på Zorns Gustav Vasa staty.

    För övrigt bör hela området kring statyn snyggas upp och iordningställas med blommor, bänkar, bord m.m. Det finns mycket fint flyttbart så att det slipper vara i vägen vid tävlingarna, men stora delar av sommaren är fri från målgångar. Förändringar är som tur är på gång för hela området kring vasaloppsmålet m.m.

    En sommarbild på Gustav, då syns han i alla fall.

Vi var ute och tog en tur som vi brukade, Christina och jag. Ställde bilen i Norra Selbäck, gick över Hemulån vid ”spången” och kom över i friluftsområdet Hemus. Minnen började dyka upp från Skid SM 1979 i Mora.

Jag såg gamla partier och backar där banan gick. Visade Christina som kanske var måttligt intresserad. Jag var med och röjde och ställde i ordning då på hösten 1979. Det var spännande att få ett så stort arrangemang till Mora. Jag har länge tänkt att fixa fram en karta över de gamla spårsträckningarna och ta en nostalgitur med gamla och nya motionärer. Det blev ju så kallt att 5-milen fick gå i mars. Då vann Erik Gustavsson från Malung, på bilden.

Som sagt en fin tävling arrangerad av IFK Mora trots kylan. Start och mål vid Moraparken. Tävlingsledare Erik Erlandsson om inte minnet sviker.

Här några andra skidlöpare som jag fick med på bild. Två damer, Meeri Bodelid, Högbo tror jag och Anna Mattsson fån Mora.

Några herrar. Tommy Limby, Orsa  Älvdalingen Sören Pettersson och Ola Hassis, Orsa

Nog om Skidor. Vi vandrade vidare in mot skidstadion och möttes av en rätt rörig terräng. Det har gallrats rejält och det är ju nödvändigt med skötsel av skogen. Den långa strävan, flera tiotal år, att få till ett naturreservat av Hemusområdet är klart och skötseln är viktig. Nu är jag inte någon specialist på skogsvård, men det var väldigt stora maskiner som jobbade där och de lämnar naturligtvis rejäla spår efter sig. Som sagt, det är ett naturreservat nu och bara det säger väl att området ska snyggas upp efter gallring och röjning. Det är rätt oframkomligt och risigt i överkant just nu. Men det ska åtgärdas och på sikt blir det ett lyft för vår pärla. Ljusare på många partier. Hemus är kanske ett av Sveriges finaste naturområden för motion  med stigar i fin och väl avvägd terräng. Vi får inte glömma terrängen på andra sidan älven, Östnor. Ligger väl i nivå med Hemus.

Jag började motionera och träna där för drygt 50 år sedan och kan nog varenda stig, markerad som omarkerad. Det är viktigt att alla fina stigar snyggas upp, inte bara de markerade. De spontana turerna ger ofta mer än att nöta i gamla spår.

Jag tog några bilder. Men jag förstår så ska det fixas, men visst blev jag lite paff. Kändes som lite onödig förstörelse i så känslig terräng. Men, nya tider, snabbt och effektivt gäller. Även här. Motorsågar kommer man inte långt med.

Jag hade besökt området för den planerade vandringen ca tre veckor tidigare, i början av september. Tänkte då att det vore kul om fler fick komma hit och uppleva det här fina, tysta, orörda, mystiska. Platsen ligger ca 8 mil norr om Mora vid gränsen till Härjedalen. Man åker genom Älvdalen mot Ulvsjö, tar vänster över bron vid Jöllen och åker Rotendalen uppöver, förbi Sugnet och nästan till Storvarden. Parkering vid Rälldammen och promenaden börjar först till Dritränn, sedan till den mytomspunna platsen Korskälla. Turen går vidare söderut i gränsen mellan Mora och Älvdalen och över till Moras högsta berg, Knausås, 787 m.ö.h.

Parkera vid slogboden vid Rälldammen.

Bro över sällan, de första stegen…

Inbjudan gick ut på Facebook, till mina vänner och på Mora Outdoor. Det blev hela 39 som ställde upp. Flest från Mora, men även vandrare från Älvdalen och några från Orsa och Rättvik, t.o.m. två från Falun. Intresse finns för vandring och framförallt om något extra ingår i turen. Det är inte bara att sätta sig i bilen och åka 8 mil till startplatsen, från Mora, för att sen gå 13 km i rätt krävande terräng.

Vi åkte i kolonn, 11 bilar och parkerade vid slogboden intill gamla Rälldammen. En gammal damm man byggde för flottningen. Den är borta nu, men spåren finns allt. Jag hade engagerat en gammal skidåkarkompis från Älvdalen, Kuno Larsson, som vet allt som är värt att veta om området däruppe. Han är som de flesta Älvdalingar jag känner, lugn, opretentiös, kunnig, trivsam med glimten i ögat.  Han har stuga rätt nära vår vandringstur. Vi samlades, hade en liten genomgång vid parkeringen sen bar det iväg.

Kuno informerar vid starten.

Upp mot Dritränn.

Dritränn eller Yttre Rälldalen var första stoppet, men inget fika än. Bara 1,5 km avklarat. Men Kuno gav information om fäboden, långfäbod till Klitten. Vi pratade även lite om pilgrimsleden Romboleden som vi anslöt där. Den går från Mellan Sverige upp till Trondheim/Nidaros. I den gamla fäboden finns även en fin övernattningsstuga.

Efter den korta pausen och lite vatten gick vi vidare upp mot Korskälla, motlut till stor del på myr väntade. Det var även stigning mot Dritränn så vi fick göra rätt för oss.

Vi nådde den mytomspunna Korskälla efter ca 5 km. Även där finns en övernattningsstuga. Kuno berättade om dess tillkomst, någon självsvåldig skogsförman fixade den och fick klart godkänt. Jag informerade lite om den gamla källan vars namnursprung det länge tvistats om. Korskälla nämndes för i text 1403 som gränsplats från en fredsuppgörelse. Härjedalen hörde då till Norge och platsen ligger idag i gränsen mellan Älvdalens, Mora och Härjedalens kommuner. Det sägs att ett järnkors funnits i källan och senare träkors. Det kan ha koppling till pilgrimerna. Fin historisk plats är det hur som helst med friskt källvatten. Källan är öppen året om.

Framme vid Korskälla.

Therese testar källvattnet.

Det blev en längre paus uppe vid källan med fika. Det blåste lite snålt nordvästan men vi var välklädda. Solen värmde i alla fall. Några gick in i stugan och tog en del av matsäcken. Vi ”vände” här och gick sydost mot Moras högsta berg Knausås, 787 möh. Många tror att det är Andljusvarden som är högst, men fel, fel. Även Munkhäden några km söder om Knausås är högre. 774 möh.

Framme vid Korskälla.

Therese testar källvattnet.

Vi vandrade vidare med gott mod mot Knausås, vinden i ryggen. Själv hade jag varit där en gång. Kom då på skidor från Ulvsjöhållet på skaren och i skoterspår.

Vi gick i ”gatan”, gränsen,  mellan Mora och Älvdalens kommuner och då även mellan Trängslets skjutfält och Norra Mora Naturreservat. Kuno lotsade oss upp på Knausås där det var mest öppet. Ingen större höjdskillnad nu, vi var redan på dryga 700 möh.

Vi samlades efter fikat för gruppbild och konstaterade att det nog aldrig varit så många däruppe samtidigt tidigare. Det trevliga gänget samlade sig för den avslutande ”nerfärden” via Dritränn till bilarna. Medlut och nymarkerat av Kuno.

DCIM100MEDIADJI_0066.JPG

DCIM100MEDIADJI_0069.JPG

Två lite dåliga drönarbilder från Knausås. Det blåste kraftigt däruppe och föraren var ovan och lite rädd för krasch, men ändå bilder från Moras högsta berg med ett gäng vandrare i det kala området, som väl snart är helt skogbevuxet.

Övervackert i naturen.

Lika fint på nerfarten, det blev en hel del fotograferande nu. Några korta stopp för information. Vi stannade till i Dritränn och kom in i fäboden där vi såg gamla fähus som tiden och naturen gett sig på. Spåren av en fin gammal fäbod försvinner. Det var tydligen bördigt häruppe på sluttningen. Bara 4 mil får Klitten att gå med djuren till långfäboden.  När de kom fram korna inte ens gå in i täkten och äta sig mätta. Den var inhägnad och skulle fodret sparas och köras vintertid ner till byn.

Vi knallade vidare ner till bilarna och många började allt känna av turen, uppför delvis och på mjukt underlag. Alla gjorde en fin vandringsinsats och var förhoppningvis nöjda med turen. ”Hit skulle vi aldrig kommit” utan den här vandringen hörde jag från flera. Biten mellan Dritränn och Rällan hade nya spänger. Ett kanonjobb på frivilligbasis, virket hade Trängslet sponsrat med. Det blev klart samma dag som vi vandrade, vilken tur, för det hade allt blivit åtskilligt blötare de sista veckorna.

Snart nere vid bilarna.

Nya fina spänger.

Den fina och ovanliga vandringen var över, vi var ute i fem timmar. Jag hoppas alla känner sig nöjda och kan tänka mig ytterligare turer uppe i de här härliga vildmarkstrakterna. Vi får se framöver. Kuno märkte ju  upp en ”stig” från Dritränn direkt till Knausås. Kanske något att testa en annan gång. Många skulle behöva komma ut och se vår vildmark och vandra en kortare eller länge tur, balsam för själen om inte annat. Jag avslutar bildkavalkaden med en bild på Dritrännsbäcken och från gänget på väg mot Knausås.

Jag känner Evert Helghe, idag 83 år, sedan länge och fru Yvonne mer på senare tid. Jag är  aningen förtjust i Moras nordligaste by Ulvsjö som ni nog märkt. Evert är född däruppe och har ofta nämnt att han vill visa mig familjens ställe på Blästervallen. Ett ställe med många hus på familjens stora fastighet. Gamla som nya. Alla med sin fantastiska historia som vi får ta an annan gång. Bilden nedan föreställer vyn man får när man anländer till Ulvsjö, Ulvsjön ligger därnere och Härjedalen ligger bortom sjön. Ulvsjö by ligger nere till höger.

Evert föddes som sagt i Ulvsjö 1935 där ödemarkens folk bodde och bor, de få som lever där nu. Räknas på handens fingrar. Som mest har 70-talet personer bott där.

Evert föddes i Lindbergsgården, en trappa upp. Däruppe till höger. Den som förlöste honom var ingen mindre än den omtalade lärarinnan Elise Olofsson som skrivit boken ”Ödemarkens folk” 1937. Hon var lärare i 20 år i Ulvsjö. Det var i princip väglöst land länge och hon var allt man kan tänka sig i byn, lärarinna, barnmorska, dopförrättare, musiker, andaktshållare m.m.

Lindbergsården var för övrigt skola en gång innan skolhuset byggdes. Den som senast bott i den anrika gården är Ulla-Britt Lindberg, ganska nyligen bortgången. Hon var alltiallo och en sammanhållande kraft i byn i många år.

Evert visade ett foto med folk som deltog vid invigningen 1931 av klockstapeln intill den nya begravningsplatsen. Ni ser bilden och namnen på de flesta därvarande. Moraprosten Erik Hillerstörm och doktor Helling med fru var personer som stöttade Ulvsjö på många sätt.

Evert hade även bilder på sin mor och mormor i stugan som jag gärna vill visa.

Åter till Blästervallen. Blästan låg alldeles vid vallen nere mot Kölån. Här framställdes järn av myrmalm i gamla tider. Ett rejält hantverk. Ritning på Blästan ses på nästa bild. Folke Helge, Everts far, är synevittne till ritningen.

Att det varit full aktivitet däruppe under senare tid råder ingen tvekan om. Ni ser några bilder på husen däruppe. Den första är det moderna huset från 70-talet. Yvonne och Evert sitter framför huset och kollar in olika svampsorter. Planer fanns på att flytta dit, de fick skrinläggas.

Här några fler byggnader:

Välutrustad verkstad finns där uppe. Evert må varit en riktig mekaniker. Bilintresserad är han och han köpte en gång Morafotografen Sam Lawsons Ford 19346. (se nummerskylten). Han har även en gammal Rover, V8 m.m. Cykeln på bilden använde Evert när han cyklade fram och tillbaka mellan Garsås och Stockholm.

Ett litet fynd inne i ”verkstaden”. Ett par spiskrokar, skridskor alltså, som Evert använde nere på Hemulån i Mora. Man skruvade fast dom på pjäxan och gled ut över isen..

Fint där uppe på vallen som växer igen. Man kan ana gamla tider med djuren ute på bete.

Innan vi rullade hemåt, efter att ha avsmakat Yvonnes goda pannkaka, lyssnade vi på valsen ”Minnen från Kräckelbäcken” som tillägnats Evert. Text och Musik av Skött Oskar Larsson.

Evert och Yvonne

Jag tackar makarna Helge för visningen, bilderna och historieberättelserna. Fler bilder kan komma framöver. Det finns väldigt mycket att visa och berätta om. Evert är en riktig hembygdsforskare.

Den heta sommaren fortsätter. De heta diskussionerna kring exploatering av grönområdet vid Saxnäs har mattats av något. Coop har deklarerat att man ser Saxnäs som bästa området men att man inte är låst vid det för en etableringsplats. Men Noretsidan är inte intressant, ej heller Tuvanområdet.

DT har varit kontakt med C och S och undrar varför man inte kan sätta ner foten i Saxnäsfrågan. Bägge partierna är rörande överens om att det vore ansvarslöst att stoppa en etablering som fortfarande ligger på idéstadiet. Vi har inget att ta ställning till säger man. ”Vi måste möta frågor om etableringar på ett professionellt sätt och inte göra uttalanden innan eventuella förfrågningar kommit in till kommunen. Först efter vi fått en fråga kan vi politiker vara med och påverka och tillsammans få till en etablering som passar alla parter. Det är så den demokratiska processen ser ut och det är den normala proceduren.”

Någon formell fråga om etablering har inte kommit in än. Däremot har det ju sonderats i terrängen som slutade i ett möte med allmänheten på Andreasgården. Då visades nedanstående skiss upp för den i huvudsak ifrågasättande publiken.

Bägge partierna uttalar att man inte ser Saxnäs som  det bästa alternativet för en etablering av en butik.  C välkomnar varmt förslaget om en etablering i brandstationsområdet.

Men som sagt, på den direkta frågan som många ställer sig, säger ni ”ja eller nej till en Coop-etablering på området vid Saxnäs som i dagens plan är ett grönområde” kommer inget svar.

Så här såg förslaget ut från Coop som presenterades på mötet.

Vad händer nu? Man kan bara spekulera. Tre möjliga scenarier.

1 Ingen ansökan kommer in från Coop före valet. Allt ligger lugnt till efter valet. Då kommer en ansökan in och majoriteten av de då ”regerande” politikerna kan finna det ok  med en etablering vid Saxnäs och lämnar ett planuppdrag till stadsbyggnadskontoret. Gör om befintlig plan och lägg in ett område för handel. Arbetet genomförs, samråd sker med grannar, trafikverk och andra. Moraborna generellt lämnas utanför och planen antages under vissa protester från vissa partier. Men majoriteten klubbar förslaget.

Känslan är att vissa partier inte vill ha upp den här frågan före valet.

2 Ansökan om etablering vid Saxnäs kommer in efter valet. Majoriteten av de ”nya” politikerna anser inte det vara aktuellt med en planändring och ger avslag. Däremot ger man naturligtvis andra etableringsförslag.

3 Coop gör bedömningen att en ansökan om etablering vid Saxnäs stör dess goodwill så mycket att man lämnar den idén därhän. Däremot fortsätter man förhandlingar med kommunen med alternativa platser för en etablering.

Detta är naturligtvis enbart spekulationer men ligger ändå inom rimlighetens ram. Min åsikt står sig. Jag arbetar med mitt hjärta för att hålla de kvarvarande grönytorna fria från exploatering/byggnationer. Vi ska inte punktera vår framtida lunga vid Saxviken i Mora. Vi, våra efterlevande och våra besökare ska njuta av den nya park som etableras där. Se på bilden nedan, man kan riktigt se hur väl parken gör sig där så nära Moras centrum och bebyggelse.

För att hjälpa våra beslutsfattare inför framtida beslut, före eller efter valet, så kommer en namninsamling inom kort att startas. Frågan riktas till Morabor och andra med intresse för Moras framtid. Vi filar just nu på val av system för namninsamling på nätet.

Den enkla frågan efter viss bakgrundsbeskrivning blir något i stil med: ”Vill ni att kvarvarande grönområde vid Saxnäs intill Saxviken i Mora ska hållas fritt från framtida exploatering/byggnationer?” (enligt karta).

Jag har länge haft en önskan att få ligga över en natt i den s.k. Dammkojan vid Navardalssjön i Älvdalen. Så tyst och härlig natur däruppe. Har länge haft en dragning dit, redan på den tid när Ove Zacheusson började fixa anläggningen. Det är verkligen hans verk. Björnstarkt kaffe blev ett känt begrepp. Det finns i serveringen där och har funnits i många årtionden. Oves minnessten pryder sin plats.

Vi tog vägen över Prästbodarna. Jag har varit där tidigare och tänkte ta några bilder i det väntat fina vädret. Första regnskuren på länge kom naturligtvis. Vi fikade under ett tak och jag skulle ändå ta några bilder. Det dök det upp älgar både här och där, inne i fäboden och nere vid vägen. Man ser regnet på den första bilden. Sen sken det upp en stund.

Fint var det. Vi gick runt en sväng och tittade på husen.

Vi drog vidare mot Navardalen på de fina grusvägarna. Vi skulle som sagt hyra den s.k. Dammkojan för en natt. Det kändes spännande. Vi ”checkade in” med hjälp av kodat nyckelskåp. En roddtur på sjön var given att starta vistelsen med.

Lugnt och fin roddväder.

Dammkojan från sjön.

Navardalssjön är en damm. Troligen bodde dammväktare i kojan då och då. Dammen var till för att på flottningens tid sätta fart på timret nere i Rotälven när det började gå trögt. Kvällen kom och vi såg fram mot god mat ute vid stugan, vi dukade upp, men ganska snart insåg vi att vi måste flytta in. Åskväder och världens hagelskur sköljde över oss. Häftig och mysigt att sitta inne i kojan och se hur sjön ”kokade”. Det blev vitt på marken länge.

Vi hade det skönt i stugan, eldade lite och lyssnade på den totala tystnaden när åskan gett sig.

Det blev en fin kväll över sjön, härlig himmel kan man säga. Svårt att gå till kojs när det blev nya vyer hela tiden.

Sen kväll och solen är på väg ner. Ett skådespel som ni ser.

Tidig morgon, en koll bort mot anläggningen, vandrarhemmet och serveringen. I höger bildkant ska en björn av något slag stå. Väldigt svår att se, men den finns där.

Anläggningen från passerande väg.

Nya gäster anländer och ger sig ut på sjön.

Ny dag och nya gäster. Både i serveringen och på sjön.

Det blev en härlig vistelse där uppe i Navardalen. Där finns även vandringsleder för den som vill. Upp på Bliket och brandtornet t.ex. I dagens läge hade brandtornet gjort nytta. Men nu flygs det i stället. Den fiskeintresserade har mycket att hämta här, sommar som vinter. Vi återkommer till Navardalen, Christina och jag. Var så säker.

Efter kaffe och kolbulle drog vi vidare via lite specialvägar och kom ut vid Loka. Sista bilden en föjeslagare vid stugan.

Det har nu varit ett möte på Andreasgården med inbjudan från kommunen. Frågan var COOP:s intresse för etablering i Mora, på Saxnäsområdet. Fullsatt var det, upp mot 200 personer visade intresse. Bra att det engagerat så många. Det hela gick ut på att COOP visade sina önskemål om att få bygga en livsmedelsbutik vid Saxnäs. En butik på ca 2500 kvadratmeter och minst lika stora övriga ytor, P-platser, lastytor, infart m.m. Ni ser förslaget på bilden.

COOP:s intresse för Mora lovordades av den politiska ledningen och tjänstemännen förklarade den planprocess som väntar om kommunen inte vidhåller dagens översiktsplan där området är utlagt som grönområde. Jag vet inte om jag uppfattade mötet fel på grund av mitt engagemang, men nog kändes det som om man bäddade för en positiv syn på COOPs önskemål. De närvarande tyckte annorlunda, majoriteten i alla fall. Många nämnde behovet av butik bortom Badstubacksbron men det blev ingen fördjupning i den frågan. Avfärdades rätt snabbt. COOP hänvisar till att kundunderlaget är större vid Saxnäs och söderut än vid Tuvan. Lite svårt att förstå då det bor nästan 5 000 personer ”bortom” Badstubacksbron. Där har vi även en stor turisttrafik och många arbetspendlare.

Vilket företag det än gäller som vill göra en större etablering i Mora skulle naturligtvis välja Moras finaste plats om det gick att komma över den. Att få sin logga lysande där över området ner mot Saxviken är en dröm för många.

Förslaget om att återgå till LIDL:s nuvarande lokal vid Kyrkogatan avfärdades bl.a. med motiveringen att varuhissen var för långsam.

Det känns jobbigt för mig som tidigare kommunanställd och att behöva ”gå emot” tidigare arbetskamrater och politiska ledare. Men jag kan inget annat göra när det här med att bygga på den kvarvarande grönytan vid Saxnäs känns så totalt fel för mig. Inte bara för mig, väldigt många i Mora tycker detsamma och hör av sig på många sätt. Hur ska vi kunna förvara en byggnation för våra efterkommande då alternativet var en fin stor park. Det pratas även om bostäder där och då är ju grönområdet ”borta”, Moras diamant som bör putsas och slipas efter saneringen.

Det återstår nu för våra folkvalda att före valet ta ställning i den enkla frågan, vill ni att det kvarvarande grönområdet på Saxnäs ska bebyggas eller inte? Frågan ställs av väldigt många, men svaret uteblir av någon anledning. Anledningen kan knappast vara annan än att man godkänner byggen, kanske redan gett COOP löfte, vad vet jag. Ful tanke kanske.

Hursomhelst, frågan engagerar Moraborna mer än någon annan fråga på länge. För att visa folks engagemang har jag ombetts att starta en namninsamling i frågan, på nätet eller på traditionellt sätt. Jag är inte främmande för det. Ett demokratiskt redskap som kan användas när man känner sig maktlös och besluten verkar gå rakt emot folkviljan.

Vi får skäl att återkomma i frågan, men jag och många, många fler Morabor vill att vår diamant ska vårdas och slipas och inte förgöras i ett hammarslag.

Året är 2030. Mormor Lisa och barnbarnet Lasse var på väg bort mot Zorns gammelgård i Mora. Mormor ville visa Lasse hus och saker från förr. Det spelades även barnteater där. På promenaden från centrum genom den fina parken bort mot gammelgården stannade de till och köpte glass, mormor tog sig en kopp kaffe. Lisa satt och tänkte hur fint det blivit i parken och sa till Ville. ”Här du Lasse tänkte man bygga  en stor affär, stora parkeringar och vägar skulle funnits här i stället för den här parken. Vilken tur att man inte gjorde det.” ”Ja det tycker jag också.” svarade Lasse och åt vidare på sin glass.

Varför den här lilla historien?  Jo, jag kom nyligen hem från en längre semesterresa och fick då reda på att det skulle bli ett möte om COOP:s och kommunens tankar kring en eventuell etablering av en butik i Mora. Träffen blir på Andreasgården den 19 juni kl 19.00 – 21.00.

Det har på flera håll framkommit att COOP önskar placera sig vid Saxnäs på den grönyta som finns idag. Det är ju inget som säger att det ska bli så bara för att man ska ha en träff, men oron kom åter till mig. De ansvariga har än inte avfärdat dessa planer och då utgår jag från att alternativet finns kvar.

Jag skrev här på bloggen i januari om området kring Saxviken. Då fanns inga planer på etableringar av affärer. Läs gärna den bloggen, bl.a. visar den vad Karl-Erik Forslund skrev om Mora och Saxviken för ca 100 år sedan. Han betonade potentialen i området.

Som ni förstår så är jag starkt emot ett saboterande av en pärla som Saxnäsområdet. Det är inte direkt snyggt idag, men så länge det inte bebyggs finns potentialen. När saneringen är klar efter sågverket kan planerna på en park ta fart. Mora skulle sättas på kartan än mer.

Skulle vi fråga 100 samhällsplanerare, 100 landskapsarkitekter och 1000 Morabor så är jag rätt säker på svaret. Få procent skulle förorda en affär och vad det innebär på platsen.

Skulle vi fråga våra besökare vad det föredrar så kommer en fin park långt före ytterligare en livsmedelsbutik.

Som de flesta andra landsbygdskommuner så har Mora en åldrande befolkning. I början av 80-talet var Morabornas medelålder samma som rikets. I dag skiljer det betänkligt och vi är betydligt äldre i kommunen än i Sverige i övrigt. Vi är snart ikapp Rättvik som har den sjunde högsta medelåldern i Sverige. Inget fel på äldre, men samhället blir allt mer livligt och ”lönsamt” med en större del yngre. Vi bör alltså få in fler yngre familjer och naturligtvis bör fler barn födas. Väldigt viktigt att få in aktiva människor som jobbar för att behålla skatteunderlaget. I det sammanhanget kan man fundera på vad som attraherar presumtiva inflyttare mest, en stor fin stadspark med aktiviteter vinter som sommar, eller ett varuhus/livsmedelsbutik med tillhörande vägar och parkeringsytor.

Det här ska inte ses som ett påhopp på COOP, de är naturligtvis välkomna till Mora, men på annan plats tycker jag. Jag är ingen etableringskonsult, men en sak är säker att de nästan 5 000 som bor norr och nordväst om Badstubacksbron: Tuvan, Öna, Kråkberg, Selja/Långlet, Oxberg/Gopshus, Bonäs och Våmhus skulle bli väldigt nöjda. Även resenärer norrut skulle lätt kunna stanna till vid t.ex Önaområdet/gamla AME m.m.

Ni undrar väl hur jag kan vara så engagerad i en sådan här fråga. Jo, jag känner till området mycket väl och har ända sedan sågverken revs sett möjligheten i något fint för Mora där. Jag har protesterat förr när kommunalhus skulle placeras där och IT-företag ville bygga. Egentligen tycker jag det blev för många bostäder där. Men dom är där nu.

En så uppenbart fin plats i en kommun ska kunna nyttjas av kommunens invånare och av våra besökare. Den ska inte låsas upp av ”särintressen”. Mora behöver den här fina oasen så nära centrum i form av en fin park. Så står det även i vår översiktsplan.

Är ni intresserade av det här så möt upp på Andreasgården den 19 juni.

Jag måste poängtera att det här är inte någon politiskt knuten synpunkt. Jag anser inte den här frågan vara av politisk art i ”vanlig” bemärkelse. Men allt kan användas i det syftet. Det här är min personliga åsikt, inget annat.

Bilderna i inlägget kommer från olika svenska städer.